Ojoj, det har blivit litet skrivet på sistone. De senaste veckorna har jag levt med andan i halsen och springet i benen, och en genomsnittspuls på kanske 120 slag i minuten. Det är länge sedan jag har haft så mycket som jag har nu.
Mest störande är att jag nu har fått för mig att börja se mig omkring efter arbete till våren. Att marknadsföra sig själv är i och för sig ganska roligt, för man får skryta på sig själv och om man som jag tycker att man själv är ganska bra, så är det ganska roligt att få berätta det åt andra. Å andra är jobbletandet ordentligt obekvämt om man inte är en tävlingsmänniska. Jag avskyr att tävla, och skulle helst se att alla vinner. Och nu när jag måste psyka mig själv för att vilja vinna är det litet jobbigt..
Räddningen kom hur som helst i morse, i och med att min arbetsplats införskaffade en ljuslampa. En såndär stor jätteljus lampa som ger en energi den här tiden på året. Och fräknar. För fräknarnas skulle kan jag jobba hur mycket som helst.
