Jag fick litet dåligt samvete för att bara klaga på hur tråkigt allting är, för egentligen är det faktiskt inte alls så farligt. Bakade litet muffins och satte mig ner för att fundera på allt det där man borde. Och det var mycket jag egentligen borde, kom jag på, så tråkigheten försvann hoks-poks. Nu är muffinsen ute ur ugnen, grannen ibjuden på mjölk och bakverk, och dessutom blev litet jobb gjort där under tiden.
Hörde just av lillebroden min i Portugal. Han är utbyteselev och chillar sådär som man gör när man är i utbyte. Och jag som alltid trott att jag nog helst av allting bara vill åka iväg någonstans där det är varmt, och bara chilla, fick för ganska mångte gången nu på en kort tid känslan av att chillandet ändå inte är det bästa. I maggropen kändes det mest sådär som att det är roligare att göra någonting än chilla. Allt det här hör självfallet ihop med min ångestattack över "vad ska jag göra i vår?" och mina pessimistiska arbetslöshetsutsikter, och de klena försöken att övertala mig själv om att chillande kan vara skoj.
Har ni annars märkt hur frisk luften är ute nu? Känns som att luften som man andats hittills i år har varit mest damm. Å andra sidan märker man väl inte nu om man andas in litet fågelinfluensa. Lika friskt känns det i alla fall.
