Och oj, om det hade funnits någon här att hitta på något riktigt roligt med en söndag eftermiddag. Tycker ännu att museer och bio är underbara saker att syssla med på söndagar.
Inte för att min söndag idag varit dålig. Steg upp rätt tidigt, och skrev på litet ansökningar och översättningar och annat jobb. Sen marscherade jag iväg i snöslasket till SPR:s loppis för att leta efter leksakshästar till Pislas kommande konstverk. Hittade två, för sammalagt sex euro.
Därefter bar det av till lilla familjen på mat. Jag blir alltid så glad i det där huset, och maten är ju mer än välkommen - annars skulle det väl på sin höjd bli så spännande som en smörgås. Fick läsa bilderböcker, knyta knutar och leka skola. Som avslutning fick jag ett eget läxhäfte där 5-åriga Wilma skrev in allt som jag måste lära mig tills nästa skoldag.
Och nu är det jobb igen, snart en paus för stretching på gymmet varpå följer litet mer jobb och sen sömn. En ganska bra dag, alltså.
Hur som helst börjar det här Vasa nog gå mig på nerverna så smått. För det första känner jag ingen här, för det andra känner ingen mig och för det tredje finns det väldigt litet roliga människor här. Och inte speciellt mycket att göra. Som Pia sade: Ibland är det konstigt att föreställa sig att matlagningen kan vara höjdpunkten på dagen. Men litet så är det nog nu...
Tack och lov kommer kompisen Mia och kompisen Jenni snart hem. Mia ringde idag och vi pratade snusk om hennes nya karl när han satt bredvid henne i tunnelbanan, tills vi kom på att han nog förstod vad vi sade. Små saker som gör mig så glad.
Ska gå och öva på del 1 av mina läxor av Wilma: lära mig en ny sång.
