Här följer alltså
Vol II i serien om män jag inte klarar av. Objektet idag är den vältränade medelåldersmannen, iklädd shorts, en lagom tight t-skjorta och med rakat huvud samt guldklockan stadigt på handleden som förstör min jooga-timme. Han inleder med att placera sig i centrum av alla kvinnor i lämplig ålder, sedan rullar han ut sin matta och råkar i misstag stöta till damen bredvid. Därefter följer ett högljutt andningsprogram, samt diverse tänjningar och flexningar. Han tänjer varje vecka samma muskler, eftersom dessa är de muskler han helst visar upp. Han brukar, av någon anledning, alltid vara speciellt angelägen om att tänja ljumskmusklerna.
När så läraren, alltid en kvinna, dyker upp så övergår tänjningarna i tillräckligt höga samtal med just lärarinnan angående muskelspänningarna i korsryggen eller förra helgens mycket lyckade joogaläger. Sen skojar han litet, säger att man ju måste ha litet motvikt till det hårda arbetet och julfesterna, och passar självfallet på att spänna ut bröstmusklerna litet extra när han frågar damen bredvid om hennes julfirande varit ansträngande. Under timmen skrattar han högljutt och fäller träffande kommentarer när lärarinnan anmärker på någons arbete. Och vid timmens slut dröjer han sig kvar för att ledsaga någon av oss stackare upp till omklädningsrummet.
Min tankevärld kretsar vid detta skede kring olika möjligheter att med karatesparkar befria mannen från hans huvud. Och då det finns så många av dem....
