Veckan före jul måste vara den absolut värsta tiden att ha PMS. I morse började jag gråta tre gånger när jag läste tidningen: första gången för att Lucia var så vacker på ett foto, andra gången för att det är orättvist att människor dör när andra firar och tredje gången för att jag tyckte det var så fint att
Patriot Guard Riders i USA skyddar begravningståg. Speciellt det där sista fick mig på allvar att betvivla min mentala hälsa ända tills jag insåg att det nog är PMS och att jag faktiskt inte har någon mental hälsa de här dagarna.
Droppen kom i bussen på vägen till arbetet när mina ögon tårades när jag tänkte på hur fint det skulle vara om hela bussen tillsammans kunde sjunga julsånger.
Idag ska jag alltså njuta av att vara totalt oberäknelig även för mig själv och av att få enorma känslosvallningar av konstiga saker. Roligt!
