"... i sommarnattens klarhet lyser hela himmelen, i synnerhet uti norr, och själva luften tyckes glänsa av ett milt, behagligt sken. Sedan solen gått ned till sin korta vila, antager hela naturen en egen, drömmande stämning. Dagens givarinna är borta, de flesta fåglar har tystnat, människor och djur söker vila, växterna vänta natten, och natten kommer icke. I stället sprider sig ett matt, glänsande sken över stränder, fjärdar och skogar.
Det är ej solsken, ej månsken, ej stjärnljus, ej skymning; det är nattens egen tysta, förklarande glans, mild och högtidlig såsom en evig glädje i jordens förgängliga vår."
ur Z. Topelius "Boken om vårt land".
