Igår fick jag vara ledig, for med tuff-tuff båten till Högholmen och tillbringade dagen med att titta på kameler och björnungar. Och med att äta glass och lukta på blommorna.
Dagen drog ut, kompisar ringde och ett par överraskningsträffar blev av. Sent, alldeles för sent, när jag i min sommarklänning vandrade hem bland doftande löv och med sommarsånger i öronen, slog det mig igen: Finlands sommar är den bästa sommaren som finns, och att få vandra hem i en ljus sommarnatt med värme omkring sig på alla sätt och vis är oslagbart i sin ljuvhet.
Och i morse när jag duckade för trädgrenarna där jag cyklade till arbetet så utmanade jag mig själv, att från och med den stunden ta vara på allt det lilla, vackra och underbara som världen har att erbjuda. Det är de små stunderna som gör det och jag tänker inte missa ett enda lyckorus :)
