And why, oh, why är det så förbannat halt ute?
Igår fick jag en föreläsning av en tant från sjukhuset som menade att det är lika bra att ge upp nu. Att bara släppa allting och njuta den tid vi har kvar. Senast om ett år har vi alla ändå ätits upp av fågelinfluensan. Skrämmande är att min storebror påstod ungefär samma sak för någon dag sedan. Hur som helst vägrar jag befatta mig med fågelinfluensan ännu på länge.
Med anledning av Channas vaktupplevelse nedan: Även min arbetsmiljö är belamrad med vakter. Och jo, alltid när man på arbetstid talar med kompisen i telefon och med tyst röst pratar om saker som ingen annan ska höra så har de smugit sig fram till dörröppningen för att "kontrollera att larmet fungerar". Och alltid när jag i brist på sätesmuskler tillräckliga för en lång kö till damtoaletten har smitit in på männens toalett och obemärkt ska försöka smyga ut genom dörren med en manlig skylt på så går någon av dem förbi och ser på en med minen "jag vet nog att du är en transu". Regelmässigt.
Och ännu en sak. I natt har jag för första gången i mitt liv som jag kan komma ihåg gått i sömnen. Vaknade i morse för att upptäcka att någon under natten ätit en halv banan. Det måste har varit jag.
