En gång för alla tänker jag också här redogöra för en språkgrej som gör mig orimligt upprörd. Har stört mig på det här i nästan ett år, och tar varje tillfälle i akt att propagera min åsikt.
Det hela gäller subjektiva rättigheter. Som många säkert har märkt är uttrycket "subjektiv rättighet" ett modeuttryck utan like i rättighetsvärlden. Subjektiv rätt till barndagvård, subjektiv rätt till uppehållstillstånd osv. Med det här har jag antagit att man avser en rättighet som är ostridig, som ingen kan säga emot och som skall uppfyllas.
Förra hösten ville jag ha reda på en exakt definition av subjektiv rätt och det visade sig, litet som jag misstänkt, att uttrycket "subjektiv rätt" är ett riktigt eget finskt och finlandssvenskt uttryck. Uttrycket härstammar säkert från äldre tysk rättighetsteori, men som jag förstått det används "subjektiv rätt" inte i något annat land än Finland.
Och när man då slår upp vad subjektiv rätt egentligen betyder visar det sig att uttrycket syftar på en form av rättigheter inom den kristna (katolska?) kyrkan som användes på 1300-talet. En subjektiv rätt är en rätt som människan har på grund av sin natur som människa, och inte en rätt hon fått av Gud. Uttrycket subjektiv rättighet användes som sagt flitigt på 1300-talet och sedan igen på 1800-talet när man kommenterade 1300-talets skrifter, men efter det här har uttrycket varit dött. Och som sagt är uttrycket "subjektiv rättighet" starkt sammankopplat med uppfattningen att vissa rättigheter har sitt ursprung i Gud och vissa inte, och används förutom i Finland enbart när det gäller beskrivningar av detta förhållande.
Däremot har herr
Hohfeld år 1919 utvecklat en begreppsapparatur för att beskriva just den form av rättighet som dagstidningarna idag möjligen avser med "subjektiv rätt". Hohfeld delade in rättigheterna i fyra kategorier, varav den mest tvingande kallas för kravrättighet. En kravrättighet är en rättighet med en motsvarande skyldighet för någon. Sen finns det även friheter, makträttigheter och immuniteter. Men snälla människor, använd er av termen kravrättighet eller vaatimusoikeus/vaadeoikeus när ni menar det. Strunta i de subjektiva rättigheterna. Tack.
