När ni ska lära era barn räkna: försök gå in
här och be ungen räkna hur många gånger ordet "finlandssvensk" finns med. Svårt med variation i språket om det sitter litet hårt åt med de där synonymerna...
Kan inte annat än hålla med Hanna, språk är en del av alla vårs identitet men inte avgörande. Bland de som talar svenska, på samma sätt som bland de finsktalande, finns en massa som på basen av sitt sätt att använda språket avvikande från andra svensktalande identifierar sig. Hoppet behöver inte nödvändigtvis göras mellan olika språk, utan även om man väljer att enbart se till språket som del av personligheterna tror jag att sättet att uppfatta sitt språk och det sätt det definierar en inte är beroende av om du pratar finska eller svenska eller bengali (som fantomen) utan av hur du "känner" ditt språk.
En människa är så mycket mer än det språk hon eller han pratar. Framför allt är jag eländigt arg på att människor som mrs Ida A. gör att språket uppfattas av utomstående som något dåligt, någonting att irritera sig på. Språk är ju roligt! Hur skoj är det inte att kunna ett språk riktigt, riktigt bra? Hur skoj är det inte att kunna ett språk lite mindre bra och haspla ur sig saker som taskuvarjo, pesätupa eller eisehaita? Och hur skoj är det inte att använda språket, göra det levande och uttrycka sig? Jävlar anamma, jag tänker bilda en klubb för alla som vill behålla språkets rolighet, oavsett vilket språk man då pratar eller vill att ska vara roligt. Välkommen med Hanna!
En annan sak är att jag funderade litet på hur mitt språk definierar mig. Det är klart att jag i grund ser mig som svensktalande och att mitt språk utgör en fundamental del av det som jag uppfattar vara mig själv. Men för tillfället är faktiskt nog min finska nujust mer avgörande för hur jag MEDVETET tänker på mig själv än min svenska. Min svenska identitet är väl kanske djupare, mer underliggande, men min identitet som finskatalande med varierande framgång är mer på ytan och någonting jag själv reflekterar över mer. Så nujust är jag mer halvbra på finska än finlandssvensk på grund av mitt språk. (Har att göra med stundande stora språkprov i finska.) Det är klart att jag i viss mån tänker på mig själv som finlandssvensk i och med att jag bor i Finland och har svenska som modersmål. Men före jag tänker på mig själv som finlandssvensk på grund av mitt språk tänker jag på mig som 1.ung, 2.kvinna 3. mina vänners vän 4.någon som tycker om att skratta 5. omtänksam.... osv. På ungefär plats 10 kommer "språkintresserad" och kanske på plats 15 sedan "finlandssvensk".
Jah. Det är svårt det där med språk. Har just gjort min finskaläxa klar för i morgon. Ska översätta en text med rubriken "Skadestånd för kränkningar av patienters självbestämmanderät i det personrättsbaserade medicinalrättsliga systemet". Känn på den Ida Asplund, perkele, lawyer as you are.
Ett tips för allas arbetsdag i morgon (Ej Hanna, hon ska vara flitig på sitt nya jobb den första riktiga arbetsdagen och inte läsa blogg förrän efter arbetstid, eller?):
det här erbjuder intressant läsning från ett perspektiv i alla fall jag inte är alltför bekant med.
