Marinadi och Veloena har på sistone skrivit om sina förhållanden till tidningar.

Jag förstår mycket väl Veloenas sätt att se på tidningsvärlden som i det närmaste uttröttande och lagom ointressant. Ett fenomen i sig, som man inte nödvändigvis behöver ta till sig. Å andra sidan är det klart att Marinadi har rätt i att det är svårt att undvika tidningarnas infoflöde om man en gång huggit tag i informationspaniken. Och tidningarna kan ju vara rätt underhållande i sig.

Jag läser lagom mycket tidningar. Jag tycker om att läsa tidningar, men kanske inte så mycket för att det är tidningar jag läser som för att det tar kortare tid för mig att läsa en tidning än att läsa en bok. Tyvärr. Har märkt att ju äldre jag blir, desto mindre böcker läser jag och desto mer tidningar, och detta har jag dåligt samvete över. Därför försöker jag parera samvetsslagen med att beställa på tidningar som jag tycker är bra och försöker undvika att läsa de tidningar som jag tycker är lågtstående. Det är bara så svårt att säga vad som är vad, och fråga blir hur som helst om varför just jag tycker si eller så. Och bara för att jag tycker att en tidning är dålig, är det ju nödvändingtvis inte sanningen...

Och liksom många andra tycker jag själv att jag är ohälsosamt beroende av informationsflöden omkring mig. Mina bra tidningar är ju bra just eftersom de ger mig mycket information och bra information... Ibland blir man så trött på allting man vet och ska hålla reda på att man bara vill dra täcket över huvudet. Gör det mig egentligen lyckligare att jag två timmar efter orkanen i New Orleans visste att den plånat ut stan, än Veloena som fick reda på det en vecka senare? Snarare tvärtom. Varför ska jag behöva veta så mycket?