Jag måste indeed säga att jag är imponerad över Hannas handarbetsfärdigheter. Mina nerver klarar inte att sticka eller virka eller så, det tar alldeles för länge innan man ser resultat av vad man gör.
Ja, men idag tänkte jag berätta för er om mina drömmar - alltid när jag är utomlands drömmer jag så mycket mer än i Finland (eller kommer i alla fall ihåg drömmarna). Kanske för att jag är mer avslappnad, kanske för att hjärnan går på övervarv av alla nya intryck - inte vet jag.
Under de senaste veckorna har jag dock drömt bland annat om:
- Hannas nya frisyr (drömde att du hade en mohikan, och du påstod att den skulle hjälpa dig att sticka ut bland alla andra så att K bättre sku hitta dig)
- att jag och P organiserat en nu-metal festival i en R-kiosk vid Erottaja, där huvudartisten var Metallica (nu metal?) och jag hade håliga strumpbyxor
- om ambulansförare som kör utan att hitta fram till sjukhuset här i Heidelberg, och jag därför förklarar åt dem hur de ska köra till HYKS
- att J:s arbete flyttat från södra stranden i Helsingfors till HS-center i Vasa
och mycket mer. Hittills i mitt liv har jag bara en gång drömt att jag flyger. Det skulle jag gärna drömma om igen.
