Äntligen kan jag sova lugnt. Det var inte ryssarna, inte heller terrorister eller andra odågor som brände upp min hemstad, utan det var bönderna från Vörå. Faran lurar ofta runt knuten, som man brukar säga...
I natt vaknade jag och tänkte stora tankar. Halv fyra i en halvdvala kom jag underfund med hur osannolikt det är att stora resultat nås i Lahtis, eftersom Finland ju är ett så litet land med begränsade diplomatiska resurser. Dessutom dryftade jag länge behovet av omorganisering av säkerhetsrådet och ett möjligt förnyande av byråkratin inom FN. Jag tror att det är gud som talat, och att jag är självklar som FN:s nästa generalsekreterare.
