Ibland händer det att man känner igen främmande människor. Och ibland händer det att man sett en främmande människa tillräckligt ofta på konstiga ställen för att man börjar hälsa. Antingen utvecklas detta till vänskap eller så blir man stämplad som en stalker.
Sen början av augusti har jag träffat X på diverse ställen ungefär tre gånger i veckan. Ibland på spårvagnen, ibland har jag sett honom från bussfönstret när jag kört förbi, ibland i kön till gymmet och ibland på krogen. Dessutom har vi träffats i min lunchrestaurang, på posten och i Iso-Robas kotipizza. Jävligt konstigt.
Hittills har vi hälsat, pratat och skrattat. Nu börjar han se orolig ut, och jag får en känlsa av att jag har utvecklats till en ofrivillig stalkare. Jävligt jobbigt.
