Först en rubrik från dagens tidningsskörd: Angeli Jolie's älskarinna talar ut "Jag har aldrig kysst någon med en större
mun". Jag vet inte om det är jag som är konstig, men vad har det där med stor mun att göra med pussarna? Blev riktigt fundersam när jag läste rubriken, och hoppas nu att ni, kära läsare, kan informera mig om det ligger sanning i att en större mun innebär ett bättre hångel?
Sen tänkte jag berätta om igår kväll. Efter att jag kommit hem från ett glatt pepparkaksbak med syskonfamiljen, med mycket skratt och lek och trivsamhet, så ringde telefonen och ett namn blinkade i rutan. En gammal vän, som jag lärde känna för många år sedan och som jag sedan två - tre år har tappat kontakten med helt. Jag har ibland tänkt på henne, och tänkt att det nog inte är någon vits att längre ta kontakt, det har ju hänt så mycket och vi är så olika och hon skulle säkert bara bli besvärad... Hur som helst så ringde hon alltså igår för att önska en god jul. Efter en halv minuts trevande småprat skrattade vi precis som förr, klagade på dumma medmänniskor i värden, överöste oss själv med beröm och förundrade oss över världens gång. Mitt hjärta värmdes upp med flera grader, och ögonen tårades när vi sade hejdå. Så kom igen, ring åt en gammal vän!
