Ikväll har jag två saker att vara upprörd över, tre saker att fira och en sak att längta till.

Den första saken att fira är att jag nu är tillbaka. Alla de senaste veckornas resande, stress, föreläsningar att förbereda, rättegångar att förbereda och julklappar att stressa över är nu slut. Virallisesti är nu Ida tillbaka på eisehaita. Tack Hanna för att du hållit ut när jag inte gjort det.

Den andra saken att fira är att min första arbetskamrat nu hittat hit. Välkommen. Jag har kategoriskt nekat till att ge den här adressen åt någon på domstolen, men nu har en av plitarna gjort grundlig research och kände sig till och med tvungen att meddela mig att han hittat hit. Så välkommen igen, det är bara att börja ta upp diskussionen med various andra nya och gamla arbetskamrater.

Den tredje saken att fira är min nya vinterjacka för reapris 39.90 - 20 % - 5 euro för en lös knapp. En jätteperfekt jacka, speciellt med beaktande av dess monetära värde.

Den första saken jag är litet upprörd över är kvinnors smått idiotiska sätt att alltid ta allting så förbannat personligt. Jag var på skolning idag, och under dagens lopp förleläste två damer om domarkarriärer och sånt. Varje gång någon i publiken kom med kritik mot det som presenterades tog människorna det personligt och gick till anfall. Det bästa var när vi diskuterade låga löner under träningstiden för domare, och människan som föreläste sade: "Jag är medelålders, jag har två barn och jag bor i huvudstaden och jag är studerande och jag klarar mig i alla fall". Den där studerande-biten gick litet stick i stäv med att hon presenterades som skolningsplanerare vid justitieministeriet.

Den andra saken jag är förbannad över har jag glömt.

Och så längtar jag till att få susa iväg på min gula springare längs Kajanusgatans breda trottoar och ta hörnet mot parken litet snävt, sådär så att de lägsta kvistarna från björken på vänstra sidan vispar till i håret. Snart, snart är det sommar igen. Bara julen blir överstökad först.