tiistaina, lokakuuta 11, 2005

Språkprotest

Tänkte snabbt höra av mig med en språkprotest. Tillbringade förra vintern i Lund, mitt bland den ljuva skånskan. Läser en del rikssvenska texter, och har rätt bra koll på språkskillnaderna mellan finlandssvenskan och rikssvenskan.

Ett nytt fenomen har sedan något år tillbaka uppenbarat sig i det svenska språkbruket. Först var det bara i svensk media och i svenska texter det här syntes till, men nu tycker jag det allt mer har letat sig in i finlandssvenskan.

Fråga är om att man i många uttryck som tidigare krävt prepositioner av olika slag nu helt sonika lämnar bort dessa prepositioner. Exempel är uttrycken "värna om något" som nuförtiden allt oftare heter "värna något", och att "ögna igenom rubrikerna" som idag tydligen heter "ögna rubrikerna". Massor fler exempel finns, men ni förstår idén.

Och jag blir så ledsen när jag hör de här nymodigheterna. Ok, det blir ju enklare utan prepositioner - men kom igen, det enda svenskan har som är litet roligt är ju prepositionerna. Och jag vet att det nog egentligen bara handlar om att jag är nedtryckt i ett gammalt språkbruk, och att språket ändras... Men jag vill ändå inte att prepositionerna skall försvinna.

Har till och med ringt och kollat en massa av de här uttrycken till Svenska akademien. Och de påstår att båda versionerna är gångbara, dvs. både med och utan preposition. Så så är det. Undrar vad Reuter skulle säga om saken... Snälla ni som läser det här, använd era prepositioner!

6 Comments:

Blogger Hanna said...

"det enda svenskan har som är litet roligt är ju prepositionerna."

Muutama pakkoruotsin kanssa taistellut suomenkielinen saattaisi ehkä olla hieman eri mieltä... ;)

Samalla vetoan suomea kirjoittaviin lukijoihin: possessiivisuffiksi. Pos-ses-sii-vi-suf-fik-si. Ei minun kirja, vaan minun kirjani. Joohan?

11 lokakuuta, 2005 11:00  
Blogger Mari(nadi) Koo said...

Minä olen todella onneton noissa prepositioissa ja jos yritän puhua ruotsia poikaystävälle, niin prepositioiden ansiosta saan aikaan melkoista huvittuneisuutta, kun sanon jotain ihan muuta kuin tarkoitin...

11 lokakuuta, 2005 11:15  
Blogger Hanna said...

Niinpä. Esimerkiksi komma = tulla, komma på = keksiä, komma ihåg = muistaa, komma sig = johtua etc.

Puhumattakaan siitä, että jos sanan eteen lisää vaikkapa av-, niin (tämän tarkistin kyllä sanakirjasta...) kommasta (joka voi muuten olla myös pilkku), tuleekin jälkeläinen, avkomma. Tai omkomma, joka tarkoittaakin sitten kuolemista.

Joten ei ihme jos välillä tulee hieman hulluja merkityksiä... Meillä päin asiaa mutkistaa vielä se, että lähipiiriini kuuluva herrahenkilö on puolinorski, joten siihen soppaan sotketaan vielä satunnaiset norjismit. Joskus kiusaan sitä puhumalla oikein levveetä savvoo, jolloin se vaihtaa kielen norjaksi. Siinä sekamelskassa toteutuu kyllä Wiion (?) toteamus siitä, että yleensä viestintä epäonnistuu, paitsi vahingossa... :)

11 lokakuuta, 2005 11:48  
Blogger Unknown said...

Jag sade aldrig att de var lätta - också jag har litet svårt att veta vilken preposition det ska vara om. Jag menar bara att utan dessa skulle språket vara tusen gånger tråkigare, och dessutom fulare.

12 lokakuuta, 2005 08:33  
Blogger Pia said...

Hola Ida!

grrrrrrrr....så sött, du har linkat mig, :) jag vet inte riktigt hur man gör ännu men ska försöka också linka lite. Vet någon om paris chihuahua? Jag tror ännu icke att hon gett bort den...se HAITTAISI MUA PALJON, hih och fniss. Kizz

13 lokakuuta, 2005 01:21  
Blogger tuleva kätilö said...

Jag skulle gärna använda mina prepositioner om jag bara visste vilken preposition i vilket fall.

Ja tähänkin luikahti varmaan tusina kirjoitus.- ja prepositiovirhettä ;-) Mutta yritetty on.

14 lokakuuta, 2005 11:32  

Lähetä kommentti

<< Home

Free Hit Counters
Site Counters