Läste om
Pias och
Einars sömnsvårigheter. Det där när man ligger vaken och vrider sig och vänder sig och försöker få ordning på livet sitt. Så gjorde jag också förr. Under nattimmarna smidde jag långsiktiga planer om det mesta. Försökte komma på sätt att slippa bli arbetslös och få mera pengar, försökte kombinera resultatet av dessa funderingar med långsiktiga karriärplaner och dessutom försöka luska ut var den äkta mannen, de glada barnen och det lyckliga familjelivet gömde sig.
Hur som helst har jag slutat med det nu. Har aldrig sovit så gott som nuförtiden. Även om samma oro finns kvar så är det två små saker jag kommit fram till. Det första var en livssanning av stora mått som presenterades för mig av pappan till min gamla rumskompis Isabel. Han påstod att inga problem kan lösas efter klockan nio på kvällen. Och jag har valt att tro på honom.
Den andra sanningen har att göra med Newtons lagar. Jorden har en viss dragningskraft, och helt klart är att när man minst anar det så brukar en tegelsten av möjligheter dimpa ner framför fötterna på en. Och då är alla sömnlösa nätter med vilda planeringar bortkastade, för tegelstenen visar sig oftast vara den bästa lösningen av alla. Det gäller bara att hålla ögon och öron öppna.
Jeps. Nu ska jag återgå till att sätta bovar bakom galler.
