Ha, flirtsäsongen är inledd. På bussen igår. Det är länge sedan jag haft så roligt som igår under högst opassande flirtande med högst opassande man. Våren känns i luften och snart är det säkert dags för vårens äventyr. Också i
blogistan verkar det som om vårkänslorna spirar...
Jag hör till dem som blir kär i september. När höstmörkret smyger på, kvällarna ännu är långa och ljumma så blir jag jättekär. Objekten varierar, ibland går det bra och ibland går det dåligt. I april, däremot, så busar jag. Det är i april jag träffar de mest opassande männen, som jag antingen går omkring och hoppas aldrig behöva träffa igen under resten av året, eller som jag till alla mina vänners förskräckelse hänger omkring med sådär epämääräisesti under sommaren.
Septembermannen brukar vara en litet äldre man, som på ytan är väldans stabil men som jag tröttnar på när hans osäkra lilla inre tittar fram (eller när det avslöjas att han ljugit om det mesta för mig). Ofta har han faktiskt varit mörkhårig. Aprilmannen går det inte att säga så mycket om, förutom att mitt första intryck av honom alltid är att han inte är värd mitt sällskap. Medan septembermannen gör mig trygg så gör aprilmannen mig oberäknelig.
Jag väntar med spänning på att få leva farligt igen :)
