Söndagkväll hemma hos mamma och pappa. Mina kinder hettar och fötterna bränner efter en helg ute i pulkbackarna. Litet tid med kära barn var precis vad som behövdes, det är lätt att bli smittad av deras inställning till livet: Antingen är allting superbra, eller så är det totalmisär. Antingen njuter man av att det är riktigt, riktigt mysigt och roligt, eller av att vara riktigt, riktigt ledsen. De lever alla stunder till max på något sätt.
Lilla och tuffa E gjorde sig av med sin macho-stämpel idag i pulkbacken genom att gå och fråga främmande ungar om de skulle kramas. Emellanåt kramades de och emellanåt inte. Precis som det ska vara!
I morgon bär det av söderut igen, full fart men först en lång och slö tågresa. Skönt.
