November har alltid varit en notorisk skitmånad för mig. Så även i år. Hittills har jag
- söndrat min arm
- hamnat i storbråk med chefen
- fått stressmage
- fått ett ödesdigert viagra-virus på min jobbdator
- tappat bort en fin vinterjacka
- söndrat en aftonklänning (den sprack i midjan under pågående festligheter)
Och detta är bara de materiella och fysiska skadorna. Min själ mår dåligt i november. Som tur är så är jag mycket medveten om det, vilket föranleder mig att vara snäll mot mig själv (vilket ofta innebär att jag är mindre snäll mot alla andra).
Det är för mig bara oförståeligt hur november alltid kan vara en jävlig kombination av megastress, idioter och dålig säkä.
