Årets strid är i full gång. Jag steg upp extra tidigt för att i god tid börja slåss om höstens tandläkartider för studenter i Helsingfors. Och utdelningen har varit god, nu, tre timmar sehare, har jag äntligen kommit så pass långt som till telefonkön. Plats 34, men i alla fall är jag nu köad. Snart, snart är mina visdomständer ett minne blott.
Igår gick jag en långpromenad sent på kvällen. Egentligen skulle det bara vara en liten tur till favorithuset mitt, men benen gick av sig själva och solen sken sådär som den bara kan göra en sensommarkväll. Besökte Kekkonens hemgård, tittade till centralparken och fick se skymten av ett slagsmål på en fotbollsplan. Bland husen såg jag ett par bekanta, och på stranden träffade jag ett gammalt kärleksföremål, som inte såg ut att må sådär bra.
Egentligen tror jag att jag kunde leva på god musik, solsken och vänliga leenden. Allt det där andra är väl bara rekvisita...
