Citysommarsöndagar är underskattade, åtminstone av mig. Igår bestämde jag mig för att vara urbant somrig på söndagsvis för första gången i år, och dagen var underbar. Jag simmade, promenerade, gympade, strechade i parken och beblandade mig med turisthögarna i stan. Och framför allt så grillade jag med grannarna på den asfalterade bakgården mellan husen.
Onekligen är det ljuvt att vara på landet på sommaren, att få tillbringa tid på bryggan eller i skogen eller bland bärbuskarna. Men tillika har också staden sin charm, och en solig söndag i juli kan man faktiskt njuta av fliploppsljuden mot asfalten med en Kingis i handen. Kanske det är så att man behöver litet av båda?
