Min psykiska instabilitet fortsätter. Idag handlar det om en iakttagelse i universitetets personalmatsal.
Jag hade bara en riktigt kort lunchpaus, så jag bestämde mig för att smyga upp till personalmatsalen och få i mig litet fisksoppa. Satte mig ner vid ett bord, där det sedan tidigare satt en ung man och åt. Jag frågade ifall platsen var ledig, han nickade, och där satt vi. Tiden gick, han åt sin salladstallrik till slut och jag kom mig halvvägs igenom soppan utan att vi ens tittade på varandra en gång (samtidigt i alla fall..). När han sedan steg upp för att gå log han glatt och sade Kiitos seurasta. Jag blev överraskad, och nickade glatt tillbaka och tänkte stilla för mig själv "Psyko".
Efter en liten stund kom så ett par ungdomar och satte sig ner bredvid mig. De diskuterade busspriser och matens salthalt och tog ingen notis om mig. Efter en stund hade jag ätit färdigt, steg upp och satte på mig den bruna jackan och avfyrade ett leende och sade "Kiitos seurasta". Paret såg glatt på mig, nickade och bakom fasaden kunde jag se hur de tänkte "Psyko".
