Äntligen. Först tre dagar av sjukt mycket arbete, och sedan två dagar av spysjuka. Kvinnligheten försvann på tisdagen, och det sista av den mänskliga värdigheten i går på eftermiddagen. Men nu är allting på väg tillbaka och jag har till och med utfört gymnastiska övningar på golven för att tänja ryggen. Börjar nästan känna mig som Ida igen.
Eftersom jag varit sjuk har jag haft feber. Och eftersom jag varit sjuk har jag sovit mycket. Och jävlar, så roliga drömmar man har när man har feber. På riktigt. Som motpol mot Hannas heterodrömmar drömde jag att alla mina gamla arbetskamrater från universitetet blivit öppet homosexuella och bodde i lesbo- och homokollektiv. Jag själv var lika hetero som alltid, men utfryst av alla lesbon och ensam utan kompisar. Och på jobbet skrattade de åt mina foton på min pojkvän. Nåjå, jag kommer ihåg att jag vaknade nångång och tänkte att drömmen var så underhållande fastän jag var mobbad och ensam, att jag ville somna om och drömma vidare.
Har ni annars märkt att Destiny's Childs nya låt Check it out faktiskt är riktigt bra?
