Jag tror jag överlåter åt Hanna att göra nödvändig reklam för en ny, spännande blogg. Jag kan ladda upp stämningen så länge: Vet ni hur det känns när nerverna knyter sig, när adrenalinet bara susar i ådrorna och när huvudet nästan sprängs av kvävda skrik. Vet ni hur det är att i tankarna se sig själv slå ner människan framför dig, att skrika typen i ansiktet så att spottet viner eller att utan behärskning slänga i dörrar, stampa i golvet och väsa hotelser mellan tänderna.

Ungefär så brukar jag känna mig exempelvis i köerna till provkoppina i H&M under julrean. Eller när man ska gå igen en folkmassa i regnet när alla tanter försöker sticka ut dina ögon med sina paraplyer. Eller när du har riktigt bråttom på cykeln och folk vallar sina hundar framför dig med kopplet utspänt över hela vägen.