Nu när Nick lämnat mig i fred kan jag koncentrera mig en stund på att skriva litet rapporter från helgens konserter.
Börjar med fredag:
Clark Kent och
Rasmus på Tavastia. Ingendera speciellt bra, musiken var bara sådär lagom egentligen. Rasmus fungerade dock riktigt bra akustiskt, när de spela gamla goda låtar (jag tyckte Chill var avgjort bästa låten på hela konserten) Bäst med kvällen var min relativt glada och överförfriskade kamrat X som blev jättekär i Lauri under kvällen, trots att han hade en svart pipo nerdragen över ögonen mest helatiden. Jag fann det mycket underhållande att X faktiskt blev riktigt, riktigt ledsen när jag förklarade att Lauri tyvärr hade en flickvän. Roligt var också när X meddelade att hon kommit fram till att Lauri nog knappast hade tillräckligt bra ögon för att ha lagt märke till henne från scen. Avståndet från scen till X var jättelångt, och i lokalen fanns sjukt mycket människor. Sött att hon ändå funderade på ifall hon kanske väckte hans uppmärsamhet.
Lördagens konsert bestod i en skrattade X och en skrattande Hanna. Vi var på middag och jag kan ärligt talat säga att vännernas röster och skratt är vackrare än vilken musik som helst. Maten var god, även om Channa blev matförgiftad och tillbringade natten i våndor.
Och så var det dags för söndag och
BSB. De första tre låtarna var bra, Kevin hade på sig militärboots, randiga strumpor och gröna halvlånga byxor och en svart eller grå t-skjorta. Sen blev det litet tråkigt, och Kevin hade på sig en röd t-skjorta och svarta byxor som inte var riktigt lika fina som de gröna. Slutligen blev det riktigt bra igen och pojkarna dansade som aldrig förr. Kevin såg dock litet gammal ut och hade bytt till en svart t-skjorta men behöll armébootsen och de svarta byxorna. På det hela taget en riktigt bra konsert.
