Oj, vad jag beundrar alla modiga människor. De som inte är rädda för att ta strid för saker och ting, som marscherar in till möten och kaffestunder objudna för att säga sin åsikt om saker och ting, och som gärna är obekväma. De där som får folk att sätta kaffet i vrångstrupen för att de talar om saker som man bara inte talar om, och som bräker på med bästa förmåga trots alla försök att tysta dem.
Det som bland sådana människor skiljer de modiga från dårarna är väl först och främst stil, takt och förstånd. Vissa saker ska man bara inte diskutera på kaffestunden. Men de riktigt, riktigt modiga människorna vet var gränsen går, vet hur man med stil och takt driver även svåra saker och vet hur man med vänlighet kommer längst.
Sån ska jag också bli. Ska arbeta på det i alla fall. Idag ska jag vara snäll och modig hela dagen!
