Idag funderade jag en stund på vad det där med att kommunicera och diskutera egentligen betyder. För jag har alltid trott att en diskussion kräver ett utbyte av tankar och åsikter, och en ömsesidig förståelse eller i alla fall försök därtill av de som deltar.
Men nej, jag tror jag har haft fel.
Marinadi skriver om diskussioner på ett annat sätt, utan utbyte. När jag kom hit till Germany var min tyska rätt dålig, jag fick ur mig de mest grundläggande sakerna men inte så mycket mer. Men varje dag tog min hyresvärd, en äldre dam, sig tid att diskutera och konversera med mig - och vi diskuterade och konverserade, kommunicerade, länge och väl.
Vi förstod nödvändigtvis inte varandra, men det var inte det viktigaste. Viktigast var att vi fick en stund av gemenskap, leenden och att vi båda fick skapa en vänskap.
Jag börjar mer och mer luta åt det där med kommunikation som två helt olika saker - det utbyte av tankar som kräver förståelse men även det utbyte av gemenskap eller tid som en konversation kan betyda.
Klart bäst är, förståss, när de båda möts. Som så ofta bland rökiga bord i B med Hanna som sällskap :)
