Se
här, nu har det visat sig att onsdagar är de största glädjedödardagarna. Intressant, men föga förvånande.
Måndagar klarar jag bra, man har liksom skäl för att vara litet tyst och råddig då. Tisdagarna är aningen jävligare, för det finns liksom vare sig en början eller slut på veckan ännu. Onsdagarna är värst av alla, man har hunnit stressa upp sig under början av veckan utan att ännu se något slut på det.
Torsdag är rätt lugn, det är en bra partydag och oftast har jag något roligt att göra då. Fredagar är fredagar, lördagar lördagar och de senaste åren har jag börjat tycka väldigt mycket om söndgararna mina.
Mina söndagar är dagar för mig och den eller de som är nära. Det är, som igår, dagarn när man kan pack ryggsäcken med ostsmörgåsar, vira halsduken runt nacken och dra fram vandringsskorna. Men söndagar är också dagar när man kan dra sig i sängen, flytta plats och täckena till golvet och bara lyssna.
Om söndagar är min favoritdag så är nog onsdagar min minstfavoridag.
