Idag är det höst ute. Tidigt i morse var luften fuktig och ren, och len mot kinden när jag cyklade till arbetet. Nu är den kall och hård, full med vattendroppar som slår mot bakhuvudet.
Det blir en lång höst i år för mig. I slutet av oktober åker jag iväg söderut där hösten börjar just då. Hem kommer jag först till jul, och man får väl hoppas att det är riktig vinter här då.
Jag trodde jag var trött på att resa, på att fara och komma. I själva verket har jag vant mig vid det, tror jag, det känns liksom normalt att ta paus från mitt riktiga liv några månader i året. Kanske är det inte riktigt hälsosamt.
Jag har bestämt mig för att med tre undantag (en arbetsresa till Norge, en arbetsresa lång, långt bort och en semesterresa med flickorna) tillbringa hela nästa år i Finland, hemma i Tölö. Jag ska bo här, skaffa mig ett liv som varar längre än ett halvt år i taget, hitta hem.
