Ikäkriisi, jag har vuxenkris. Kan man ha 30årskris vid 27? Bah, jobbigt är det i alla fall.
Förra helgen blev någon
nästan våldtagen utanför min dörr. Ok, man ska inte gå i parken mitt i natten, men det är ingen ursäkt att dorva någon i huvudet och försöka våldta dem. Och utanför mina brorsbarns dörr har det varit
gäng- och knivslagsmål mitt på eftermiddagen. Hur ska W, som just lärt sig att själv gå över vägen till grannhuset, veta när det är dags att strunta i bilarna och springa för livet för att en galen tonåring med yxa närmar sig?
Och on top of all, medan
Sannasaatana blir Lolita så är jag
Moby Dick.
