Mitt hektiska liv tvingade mig för någon vecka sedan att ta ibruk morgontimmarna för gymnastik. De första två-tre gångerna var pest, med trötta muskler och en grinig Ida. Men nu har jag fått in rytmen och jag har insett att jag gillar det.
Genom att tidigt på morgonen få utlopp för stora mängder energi så slipper jag mina vanliga ADHD-tendenser under största delen av dagen. Koncentrationsförmågan är på topp långt in på eftermiddagen och jag får mera gjort under ett par timmar än vad jag får på en hel dag annars.
Bara vädret blir varmare och våren knackar på dörren tror jag att morgongymnastiken ska få ge vika för morgonpromenader. Jag sysslade med dem för någon år sedan, och det var underbart att gå en svettig runda och sedan svänga förbi bageriet efter frukostbröd. Helt klar en tradition som måste återupptas.
