Vilken lyx det är att få tillbringa oceaner av tid med goda vänner. Kom just hem från fem ljuva dagar hos en av mina riktigt gamla och goda vänner. En såndär som känner en bättre än man tror, och som man har sett på tillräckligt länge för att läsa hennes tankar. Jag brukar relativt snabbt tappa nerverna på folk omkring mig, oavsett ifall de är vänner eller bekanta, men den här gången behövde jag inte ens försöka uppföra mig - nerverna klarade både krapula, massiva folkmassor och skoskav. Tack kompis, för att du räddade mig från Finlands mörka höst ett par dagar!
Däremot klarade mina nerver inte av flygresan hem:
1) Vad är idén med att kassörskorna i tax freen packar mina ansiktskrämer i genomskinliga plastpåsar när de
sen sätter in dem i en vanlig plastpåse som ingen annan än jag öppnar under hela resan. Onödig miljöförstöring.
2) Och vad i helvete gör alla världens bessewissrar på mitt flyg. Satan då man ska få goda råd om allting och ingenting, speciellt när man verkligen inte ber om dem. En svettluktande herreman i boardingkön bestämde sig, exempelvis, för att kila förbi mig i kön med motiveringen att min biljett såg söndrig ut, och sade åt mig att jag nog borde gå tillbaka till incheckningen för att kolla den?!?!?!?! Försökte stampa honom på tårna med min klack, men svettodören höll mig på för långt avstånd.
3) Och för det tredje, nej, jag är inte rysk. Min finska brytning och mitt mjuka L kommer av att jag är finlandssvensk och man behöver INTE fråga om allting i min släkthistoria och man behöver verkligen inte antyda att
visst är du rysk, men du döljer det ganska bra... "Hur såg det ut i din hemby (jag ska nog bevisa att hon allt är född i Murmansk)?"
