Jag får i nerverna på den masshysteri som vappen och midsommar frambringar hos folk (och som man själv så nära dras med i). Vad ska man göra, var ska man vara, när, med vem och varför. Suck, planering i all ära - men när stressen för att få allting inbokat som det skall blir större än glädjeyran så kan man väl ge upp.
I år var ett av mina nyårslöften att sluta stressa med allt organiserande hit och dit, och vappen blir nog det stora eldprovet. Som tur är så jag har införstådda vänner som sådär passligt oplanerat drar med mig när dit var det händer.
För övrigt inledde eisehaita terrass-säsongen igår. För alla som inte fick ta del av denna happening så kommer det nog att komma fler möjligheter att bevittna spektaklet.
