Måndag morgon, men för en gångs skull inte en helt ovän sådan. Har haft snuva länge, länge och i takt med att jag vilat hemma för att bli av med geggan så har mina energidepåer fyllts. I går var situationen nästan katastrofal, eftersom jag steg upp före sju en söndag morgon för att fylla flaskor med mjöd, tvätta fönster och ta fram cykeln ur garaget. Farten höll i sig hela dagen, fram till nångång vid åtta på kvällen då jag varit ute och cyklat i vårvädret... Och inte försvinner den förbannade snuvan.. Den nya taktiken är helt enkelt att ignorera att det rinner ur näsan.
I morse när jag gick till spårvagnen (nä, jag kunde inte cykla för jag hade för mycket saker med mig) såg jag vad vår på Mannerheimvägen innebär. Solen lyste och skarpa skugg-gränser avtecknade sig på asfalten mellan husen - och i luften mellan husen. Det är så fantastiskt mycket damm i luften att man kunde skära ut bitar av skugg-luft och sol-luft med en kniv om man ville.
