är förutom ett ovanligt fult ord också ganska jobbigt. Idag drog jag ut två visdomständer och fick konstiga piller för att döva smärtan. Enligt justitieministeriets listor är dessa konstiga piller narkotikaklassificerade om man inte har recept på dem. Och det har jag inte, utan jag bara fick dem av tandläkaren. Alltså är det knark.
Hur som helst har det dock under eftermiddagens försök visat sig att jag är en utomordenligt dålig knarkare. Sedan länge har jag vetat att mina blodådror är nästan obefintliga, och när jag ska ta blodprov tappar de alltid blodet ur handen och inte ur armvecket. Svårt att sticka sig själv i handen, tror jag. Sen så är det också så att jag på grund av ett trångt struplock inte kan svälja stora piller. Så stora smily-LDS-piller funkar inte på mig om man inte mosar dem.
Idag mosade jag i alla fall mitt knark, och hällde gladeligen i mig det hela. Följden var stirrande blickar, skakande händer (värre än jag någonsin haft förr), stora mängder kallsvett, dålig balans, andningssvårigheter och vilda försök att hålla mig vaken och inte somna. Absolut inte njutbart och ärligt talat tar jag hellre värken i kinden än pundarsyndromen.
Jävlar, vilken dålig knarkare jag skulle bli.
