För det första litet om
Bodom. Rättegången har inletts med ett förberedande sammanträde, och huvudförhandlingen sätter igång den 16 augusti och beräknas vara över den 9 september. Det finns en massa saker att säga om det här: Gustavsson är dömd vad än rätten säger. Onödigt mycket av rättens resurser sätts på att reda upp det här. Fråga är i första hand om advokaternas och åklagarnas prestige-kamp och inte om sökandet efter sanning och rättvisa. Jag blir irriterad.
För det andra litet om mina kontakter till den finlandssvenska
presseliten. Under den gågna veckan har jag haft att göra med presseliten en del, både som representant för mitt arbete och som provatperson. Och allting har resulterat i mer eller mindre besvikelse för min del. Skrev igår ett pressmeddelande från jobbet, där jag faktiskt bemödade mig om att få detaljerna rätt så att meningen med orden skulle gå fram till läsarna. Presseliten hade på egen hand sedan skrivit om det hela (vilket ju i och för sig är bra) och idag när jag läste tidningen fick jag läsa en pressrelease där det som jag mest av allting försökt undvika att säga stod i klartext. Jag blir irriterad.
Sist och slutligen om presidentvalet. Så fort jag öppnar munnen om Niinistö möts jag av en svada rörande "extremhögern" i Finland och att man inte kan stöda dem. Och visst, litet rätt är kriken. Jag är inte heller speciellt glad över att Niinistö är det bästa Finland har att erbjuda i presidentväg, men å andra sidan är jag jätteglad över att Niinistö finns som kandidat då hoppet till den nästbästa är ganska långt.
Och riktigt, riktigt sist vill jag säga att jag är så eländigt glad att jag har syskon!
