Hemma igen efter en vecka på stranden. Ljumma vågor, en vänlig sol och susande sanddyner har varit balsam för min trötta själ och trots en mild variant av holiday blues så känns världen som ett snällare ställe att leva i nu. Det är liksom inte så bråttom mera...
Under semestern tillbringade vi mer än 50 procent av vår vakna tid med att studera folk och fä på stranden. Libanesiska strandlejon med neonfärgade speedos, danska idyllfamiljer och en och annan söting. Kan ännu känna varm sand mellan tårna och höra skrattet från kompisarna när strandlejonen intog posé för att vinkla ryggmusklerna åt vårt håll :)
Bäst var hur som helst vännerna mina, de älskade kamraterna som gör världen till en god plats att vara på och låter solen vara lika skinande i hjärtat som på himlen.
