Ei se haita

Alive and kicking

2009-02-05T23:13:00.004+02:00

Onpas vilahtanut pari hetkeä sitten viimeisen. Matkakertomus jäi kesken. Tuli kevät ja kauheesti töitä, ja sitten kesä ja loma ja karhusafari ja sukellusta Kroatiassa ja itsekeksityn espanjan puhumista Barcelonassa. Sitten alkoi taas työt, joita oli taas paljon, ja syksy kesti ikuisuuden. Se ei oikeastaan loppunut ennen kuin jouluna, jolloin sai hengähtää pari viikkoa.

Marraskuun alussa elämässä alkoi uusi vaihe - punaviinitön, homejuustoton, graavikalaton sellainen. Se jatkuu edelleen. Minuutti tikun tuijottelua vessassa ja oho, meni vähän uusiksi kaikki. En ole ensimmäistä kertaa elämässäni uuden ja oudon edessä, mutta ensimmäistä kertaa se uusi ja outo on sisälläni. Siellä se kutittaa ja potkii, kyselemättä multa, mitä mieltä minä olen.

Puoliväli meni jo. Sitä juhlittiin Samuilla viime viikolla. Ei se matkustelu loppunutkaan, eikä vissiin elämäkään. Voisi olla hullumminkin asiat.

Olkaas nätisti!

Update

2008-10-08T09:59:00.002+03:00

Det är länge sedan jag skrev. Under sommaren har jag i och för sig nog skrivit, dock inte här. På jobbet mest.

Jag ska förresten byta arbete för en tid här snart, bara alla kontrakt och så fixar sig. I stället för att arbeta indirekt för en massa olika internationella projekt blir jag direkt anställd av FN. Schysst. Det diplomatiska passet som jag hade hoppats på får jag nog inte - men en del andra rätt mysiga förmåner.

Som vanligt reser jag mycket, dricker Cosmopolitans så många jag hinner (jag har kommit över Mojitos-perioden, bärsperioden och alla andra fancygheter, nu är det oldschool Cosmos som gäller) och försöker lära mig att inte planera så värst mycket. Oftast brukar man ha fullt upp i alla fall.

väder

2008-05-19T13:48:00.002+03:00

Hon lever. Litet blåslagen och öm efter äventyr i skog och mark (och på jumppa-mattan när skogen och marken inte funnits inom räckhåll), men annars i fullgott skick. Korvsgrillnings- och fiskrökningsdebuten är för i år sedan länge avklarade och snart kommer nog den första tältnatten också!

Arbetsmängden börjar äntligen minska aningen, skönt att ha tid för något annat än att med andan i halsen göra det mest nödvändiga. När man arbetar som forskare är det väl meningen att man ska ha tid att tänka och fundera också - och i alla fall jag har märkt att ju mindre jag funderar desto svårare är det att tänka när det riktigt skulle behövas. Så nu ska jag på allvar fundera litet.

Blommor. Idag har jag en blomklänning på mig. Och i morgon ska jag plantera blommor. På onsdag kanske jag kan försöka känna mig blommig...

Vår-otålig

2008-04-29T12:25:00.003+03:00

Överskott av skratt och energi. Jag vill ut, bort och iväg. Med vinden i håret och glassen i handen. Anyone care to join? Jag är på jakt efter äventyr - snälla du, ta med mig om du har ett på lager!

Förr om åren har den här otåligheten och kliet i tårna fått mig att fara långt, långt bort. Sedan när några månader har passerat har jag återvänt hem till Helsingfors. I år tänker jag stanna här. Men blodigt, vad det kliar, och jävlar, vad jag skulle ha lust med litet hyss.

IIIiiiiii vad det kliar av vårvärme i benmärgen.

Edit litet senare: Hon skruvade på radion och Ian sjöng om hur I don't need to sell my soul - he is already in me. Juuuuust. Hyss. Nu!

Marco and me

2008-04-17T15:48:00.002+03:00

Ilta-Sanomat har på sin nättidning en rubrik: Sisusta Marcon koti. Jag läste den fel de två första gångerna jag kollade på den och läste: Sinusta Marcon koti. Tänk, den som får vara Marcos hem. Tanken riktigt värmer i hjärteroten.

Idag har jag varit radio-stjärna, fick sitta i live-studio och debattera immigrationspolitik. Debatten blev aningen livlös, eftersom vi alla var överens om att det å ena sidan måste finnas gränser, men att de finska gränserna för tillfället inte är tillräckligt flexibla.

Men, efter mitt flashiga moment of stardom så är det bara högar av arbete som väntar. Suck.

Sol

2008-04-10T13:48:00.002+03:00

Hipp Hipp Hurra idag!

Även jag har mycket att fira: Jag dog inte i flunssan, utan den verkar nu vara nästan botad. Enbart litet allergibetonad snuva kvar. Inte heller fick jag hjärtinfarkt, hjärnstillestånd eller blev blind, någonting som jag verkligen oroade mig för igår (på riktigt).

Sen har jag hittat de mest perfekta vårskorna ever. Det tog en del kraft och letande, men efter att ha köpt tre par så är jag nu säker på att det tredje paret skor var helt perfekta. De andra två blir back-up skor.

Ytterligare kan meddelas att min babyfeber är tillbaka. Jag har saknat den, den var försvunnen över vintern för första gången på 10 år, men nu sjunger jag natisånger för mina kompisar igen. :)

Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne :)

Mer vår

2008-04-07T16:36:00.001+03:00

Host, snuv och förkyld. Pust. Och flås. Och alltför mycket arbete. Me against the spring.

Vår

2008-04-04T14:23:00.003+03:00

Nu, fan, är våren här. Jag har strulat mig till jobbet iförd kostym och sneakers, hörlurar och solglasögon. På parkeringsplatsen bakom Finlandiahuset ylade jag i takt med James Dean Bradfield och kände hur fräknarna förökade sig i vårsolen. Det var första gången i år jag faktiskt kunde njuta av solskenet och värmen, och jag riktigt kände hur vinterkänslan försvann.

Dessutom är det ju lagom tacksamt att vårens ankomst sker på en fredag. Nu kan man njuta hela helgen. Jag ska få celebert besök, och man kan bonga mig bland annat på Sveaborgs färjor.

Och så ska jag sätta mig in i ifall jag gillar pepsodent-stubb eller inte. Jag känner ett intuitivt äckel för honom, men rätt ofta är min intuition missledande. Så jag tänkte plöja igenom litet han sagt och sen bestämma mig. Jag tror dock att det kan bli svårt för honom att imponera mig så pass mycket att det skulle väga tyngre än pepsodent-leendet och den blå-vit-rutiga slipsen han brukar använda.

Och så ska jag sko-shoppa. Det är ett måste. Jag är i akut behov av vårskor, men eftersom jag själv inte har en aning om hur ett par vårskor ser ut så har jag haft vissa problem med att hitta sådana. Det löser sig väl förr eller senare, snart är ju sommaren här hur som helst.

Mumbayah my lord mumbayah

2008-04-01T22:28:00.007+03:00

Yleisön pyynnöstä matkakertomus Mumbaista osa 1:

Singahdimme siis ihmeelliseen Intiaan Finskin suoralla reittilennolla. Yölennoksi 7,5 tuntia oli aika kettumainen, ei oikein ehtinyt nukkumaan (eikä pystynyt, koska joku rääpäle rääkyi käytännössä koko siunatun matkan), mutta ei jaksanut valvoakaan. Vaikka lähtö oli kahdeksan aikaan illalla, olimme perillä aikaeron takia varhain aamulla eli vähän seitsemän jälkeen.

Olin lukenut Lonely Planetini ja tiesimme ottaa kiinteähintaisen taksin Colabaan, missä hotellimme sijaitsi. Tarjokkaita olis kyllä ollut muitakin, seuraavina päivinä hyvin tutuksi tullut pakkomyynti alkoi heti, kun tallasi ensimmäistä kertaa pölyiselle tantereelle lentokentän ovien ulkopuolella.

Istuimme taksiin, johon tuli kyytiin myös kuljettajan kaveri - oli vissiin menossa samaan suuntaan, ja mikäs siinä, kun autossa oli paikka vapaana. Keskustelu autossa käytiin ilmeisesti bambayan hindiksi, mutta saattoi se olla marathia, gujaratia tai konkaniakin, mene ja tiedä. En tiedä, enkä suoraan sanottuna olis varmaan huomannut, vaikka seuralaiset olisivat pajattaneet levveetä savvoo, sillä istuin ns. paskajäykkänä penkin pohjassa. Sillä jeesus että sikäläinen liikenne oli iso KAAOS! Etelä-Euroopassa ajetaan kuulkaas vallan siivosti, huomasin.

Nämä kaverit eivät käyttäneet vilkkuja, kaistoja, jarruja, liikennevaloja eivätkä - kuten myöhemmin pimeällä huomasin - valoja. Lähinnä käytössä oli töötti, ja se, kuka huudatti torveaan äänekkäimmin, sai etuajo-oikeuden. Liikenteessä suikkivat sekaisin paitsi autot, myös bussit, riksat, mopot, fillarit, jalankulkijat ja kyllä, ne kuuluisat pyhät lehmät. Tunnin mittainen ajomatka oli melkoisen surrealistinen kokemus, etenkin kun takana oli noin tunnin "yöunet" koneessa.

Vastoin odotuksia pääsimme kuitenkin perille hotelliimme, jonne olin pari päivää ennen lähtöä meilannut ja varmistanut, että varauksemme on kunnossa. Jees, jees, velkam, kirjoitti intialainen, mutta oli vissiin unohtanut lupauksensa, sillä eihän meille mitään huonetta ollut. No, meidät iskettiin taksiin ja kuskattiin pois Colabasta läheiselle Churchgaten alueelle toiseen hotelliin. Pääasia, että saatiin sänky alle, tuumasimme ja otimme kunnon nokoset. Kun heräsimme, lähdimme seikkailemaan kohti Colabaa.

Colaba on siis vanha siirtomaakulttuurin keskipiste ja nykyisin se alue, missä on eniten turisteja ja ehkä Mumbain tärkein rakennus, Gateway of India. Siellä on myös luksushotelli Taj Mahal (älkää sekoittako palatsiin), baareja, ravintoloita, kauppoja, kilometreittäin katumarkkinaa ja hemmetisti porukkaa. Lyhyen vierailun aikana kannattaa pyrkiä asumaan Colabassa - tosin niinhän mekin yritimme, mutta huonolla menestyksellä.

Etelä-Mumbaissa on Colaban "yläpuolella" (no joo, pohjoiseen päin) myös Fort, joka on käsittääkseni liike-elämän valtaamaa aluetta ja sen länsipuolella tämä Churchgate, jonne päädyimme asumaan. Jos menette Mumbaihin, niin myös Fortin eteläreunassa on varmaan oikein hyvä sijainti asustaa. Churchgate oli myös siisti, mutta sieltä oli parinkymmenen minuutin kävelymatka Colabaan, ja matkalla oli vähän kaikenlaista porukkaa.

Siisti tarkoittaa tässä sitä, että alueella ei ole slummeja. Sen sijaan siellä(kin) on kerjäläisiä ja kaduilla eläviä kokonaisia perheitä. Colabassa kerjäläiset ovat suurelta osin heroinisteja, mutta narkkareita näkee kuitenkin vähemmän kuin Oslossa. Kaikki on niin suhteellista. (Mutta humehia olisi kyllä tarjolla, jos olisi semmoisista kiinnostunut - meillekin kaupattiin jo ensimmäisenä päivänä saman tyypin taholta kaikkea postikorteista oopiumiin.)

Kauppaaminen oli aluksi aivan jumalattoman rasittavaa. Turistialueilla - erityisesti Colabassa - jokainen länsimaalaisen näköinen on takuuvarmasti kohteena jatkuvalle tyrkyttämiselle. Osta osta, mam/sir, tässä huivi, patsas, sandaali, saapas, koru, ostaostaosta. Vaihtoehtoisesti tyrkytetään siunausta (rahasta, tietysti), taksia, karttoja, postikortteja, kukkia - ihan mitä vaan. Aluksi mekin jaksoimme sanoa nätisti no thank you, mutta aika pian ainakin allekirjoittanut sulki jo korvansa melkoisen tehokkaasti kaikilta kaupustelijoilta. Matkaseuralla oli pidempi pinna - tai paremmat käytöstavat... Oli miten oli, ahdistava kaupustelu väheni kyllä seuraavina päivinä.

Kun olimme katsastaneet komean, mutta juuri nyt restauroinnin alla olevan Gateway of Indian (sama homma kuin silloin, kun kävin katsomassa Notre Damea!) ja tallustaneet siitä parin-kolmen tunnin matkan Victoria Terminukselle (arkkitehtuuriltaan todella villi rautatieasema) kaikenlaisten nähtävyyksien ohi, olimme aika lailla puhki. Ensimmäinen päivä Mumbaissa herätti lähinnä tarpeen päästä pois siitä kaaoksesta ja hässäkästä. Mietimme vakavissamme, josko yrittäisimme saada halpislennot Goalle, mutta päätimme kuitenkin nukkua yön yli ja antaa Mumbaille mahdollisuuden.

arbetslust

2008-04-01T16:48:00.001+03:00

Mina arbetsdagar har under några veckor nu sett rätt likadana ut ur arbetsmotivationsvinkel sett:

Jag kommer rätt tidigt till arbetet för att hinna få saker gjorda innan mötena börjar vid 10. På mötena sover jag nästan. Sen lunchar jag och min arbetsmotivation är på noll tills ungefär klockan tre, när jag inser att jag måste göra någonting för att inte sitta fast på arbetsrummet hela kvällen (vilket jag oftast gör i alla fall).

I praktiken är jag alltså effektiv enbart mellan 7.30 - 10.00 och 15.00 - 17.30. 5 timmar om dagen. De resterande 2.5 timmarna är bara onödiga.

Balans

2008-03-31T09:14:00.001+03:00

Sommartid, morgonpromenad och solsken. Jag tror att det nya livet började i morse :) Nu ska det bli lyxliv med fasta rutiner och välmående till tusen.

Jag tror allting att jag ska spendera min fritid med att ta hand om mig själv. Sova regelbundet, äta hälsosamt och jämna portioner proteiner och vitaminer, motionera morgon och kväll och dessutom stimulera mina kulturella sinnen med intryck från högklassiga utställningar och koncerter.

Oftast brukar det dock bli annorlunda. När jag har litet ledigt, eller i alla fall lediga kvällar, slutar det alltsom oftast med att jag koncenterar mig på att skratta så mycket som möjligt. Sena kvällar, inte alltför hälsosam mat, motion när jag hinner och bubbliga drycker. Musik som gör mig glad, sällskap som drar mig ner i rännstänen och taxiresor till obekanta adresser.

Nu har jag dock bestämt mig för att i alla fall sätta rutin på orutinen: Varannan vecka får jag härja och busa, varannan ska jag vara regelbunden fin flicka. Utan att jag själv sen märker det har jag tänkt smyga in de hälsosamma rutinerna i buslivet, och skrattet i hälsosamheten. Det måste ju kunna vara roligt att äta morötter.

Kenkätaivas

2008-03-17T23:22:00.002+02:00

Olen tässä tutustunut Mumbai-matkaoppaaseen. Nyt alkaa kyllä kutkuttaa jo loma ja reissu. Erityisesti innostuin, kun luin Lonely Planetiani ja löysin seuraavanlaista infoa: "For the best in functional and fancy footwear, head to Shoe market [...]. You'll find dozens of stalls selling leather boots, work shoes and slip-ons, glamorous high heels, sequined slippers and beaded sandals."

Täytyy vissiin hakea isompi matkalaukku kellarista.

Levoton Hietalahdessa

2008-03-13T23:50:00.002+02:00

Bingbong, pää käy ylikierroksilla. Ilmassa on sata palloa ja käsiä vaan kaks. Teen sitätätätota, töissä siis. Yölläkään oikein ehtinyt nukkumaan, kun otsikoin. Se on hankalaa puuhaa, eikä sitä voi tehdä, jos on hosu muuten.

Meinaa tulla stressi kun on kaks päivää lomaa tulossa. Mut viikon päästä ollaan siellä, missä kuukin on kuumempi, o-hiio-hei!

Saa nyt sit nähdä, tuunko takas vai jäänkö leffastaraksi Bollywoodiin.

Pitäis varmaan asettaa itsensä makuulle nyt. Tulee varmaan jännä yö, on ihan sellainen olo, että luvassa on kirjavia unia.

Sukkahousuhelvetti

2008-02-29T11:12:00.002+02:00

Morgonen idag gick inte så bra. Jag ska vara i fart hela dagen, och var tvungen att hitta rena och hela kläder som fungerar både på arbete, utomhus och på kvällsnöjen. Inte så lätt, och det blev en kompromiss involverande en kjol.

Och redan på resan till arbetet kändes det att någonting var fel. Ingenting var roligt, det klämde och skavade och hela jag kändes som en hal fisk. Äckligt. Så jag blev på dåligt humör, surade hela förmiddagen och klämde i mig en bulle som tröst, hjälpte dock inte.

Efter några timmars helvete bestämde jag mig för att göra något åt saken, och gick till S där de hade rea på strumpbyxor. Tjocka, bekväma, stora och svarta strumpbyxor inhandlades och jag bytte de gamla till de nya så fort jag fick tag på en toalett.

Och vips, a new day is dawning. Inget kläm, skav eller skit. Utan bara jag, min fina kjol och ett leende på läpparna.

Strumpbyxhelvetet.

Pilalle pesty tulevaisuus

2008-02-22T15:49:00.004+02:00

Haaveissani olen jonain päivänä hillitty, hallittu, tyyni ja tyylikäs. En sählää, hässäköi, kaatele ja pudottele asioita, sekoa sanoissani, sotke tai muutenkaan aiheuta ylimääräistä kaaosta.

Mutta kuten minut tuntevat ihmiset varmasti tietävät, haavekuvan saavuttamiseen on vielä jonkin verran matkaa.

Olin kuitenkin päässyt jo hyvään alkuun hankkimalla kashmirneuleen. Kaikilla klassisen tyylikkäillä ihmisillä on kaapit pullollaan pehmoisia, hahtuvankevyitä kasmirneuleita, joissa he käyskentelevät suihkunraikkaina sisäistä rauhaa hehkuen ja keskustelevat siitä, onko kashmir pestävä mieluummin käsin vai kemiallisesti.

Vaan mitä tekee mies? Menee ja pesee puseroni pesukoneessa! Se kutistuu pilalle, se on käyttökelvoton! Koko levollisesta tulevaisuudestani on jäljellä vain surullisen näköinen musta huopamakkara.

"Sehän on vain pusero, ostetaan uusi", mies sanoo. Eikä tajua lainkaan, miksi nyyhkin neuleineni kylpyhuoneen nurkassa.

Ystävällistä päivää

2008-02-14T12:52:00.002+02:00

Ida jo mainitsikin kosmopolitiista elämästämme: ensi viikolla Ei se haita jalkautuu mm. Vaasaan, Ouluun ja Pudasjärvelle. Mutta viikonloppuna suuntana on Riika ja pääsiäisenä vatsataudin isänmaa Mumbai! Lennot on jo varattu, hotla pitäisi vielä järjestää. Ja viisumi. Ja kaikki.

Oon laulanut koko päivän Risto Räppääjän tunnusmusaa: "Elämä ei ole hassumpaa..." Leffan premiääri oli eilen ja nauroin paljon. Mutta täti nauroi vielä enemmän. (Tiedän, että luet tätä. :)

Naurua elämäänne, muutkin ystävät ja ystävällismieliset muukalaiset. Se pidentää ikää!

rollin, rollin

2008-02-13T16:10:00.003+02:00

Juhuu. Bollen har satts i rullning, nu är det bara att börja vänta på att vårens societetsevent skall organisera sig själv. Få se vad det blir till. Men innan organiserandet kan ta vid på allvar ska Hanna och jag resa runt världen. Pudasjärvi, Vasa och Uleåborg. Inte tillsammans, och inte på samma gång, men i alla fall. Kosmopoliter som vi är. Kanske det sku vara dags att göra det här till ett reseblogg...

Jag har mått extremt illa i några dagar. Å ena sidan kan det ha att göra med diverse noro-, r- eller andra virus som går för tillfället. Å andra sidan är jag inte helt säker på att mitt överdrivna intag av argentinsk choko inte har något med saken att göra. Hur som helst, illa mår jag.

Funderade på det där med kroppsliga våndor här en dag. Jag har haft träningsverk i två veckor nu, konstant. Så fort en del av kroppen "helnar" är det någon annan som börjar värka. På sätt och vis är det ju en skön känsla, man vet ju att man gjort någonting. Men sen borde man kanske lära sig att vila litet mer också. Idag ska jag ta det lugnt.

Men jo, stressen på arbetet börjar lägga sig litet. Eller så kanske man helt enkelt vänjer sig vid att ha sjukt mycket att göra helatiden. Idag såg jag även solen genom mitt arbetsrumsfönster, och i magen pirrade (förutom chokon) en första vårpirr.

Slutligen, och till följd av vårtemat, vill jag meddela att jag ska göra allting för att vinna en prestigefylld tävling jag blivit ombedd att delta i. Det gäller att odla fräknar, och vid midsommar räkna vem som har flest. Även om jag i mitt eget tycke är en klar förhandsfavorit (jag har bevisligen fräknar till och med på knäna på somrarna) så gör de andra deltagarnas relativt kreativa regeltolkning till att tävlingen kan sluta hur som helst. Må bäste man, kvinna, barn eller katt vinna!

Alive...

2008-02-12T14:32:00.000+02:00

..and kicking! On vaan kauheesti ajateltavaa ollu tässä. Työtä lähinnä. Nyt alkaa päähän pikkuhiljaa mahtua taas muutakin, olen jo joinakin iltoina ylittänyt keikkuen viimeaikaisen sosiaalisuustasoni, joka on vastannut suunnilleen ameeban vastaavaa. Aluks tuijotin iltaisin seinää kuin joku olisi kytkenyt yläkerran piuhat irti. Mutta ei se mitään, kun on väsynyt hyvällä tavalla. Aika kiva tunne, kun duuni taas oikeesti kiinnostaa. Ja ihmiset, joiden kanssa sitä teet, ei saa ärsytyskäyrää punaiselle. Se lisää kummasti hyviä hetkiä, kuulkaa!

Kauhee matkakuume, täytyy päästä reissun päälle. Ens viikonloppuna mennään Riikaan, mutta pitäis päästä jonnekin kauemmaksikin. Kun vaan toinen sais vapaata. Pari päivää ees. Jookojookojookopliis?

Upplevelser

2008-01-25T15:35:00.000+02:00

Min tid räcker inte till för tillfället. Den räcker inte till någonting alls. Inte överhuvudtaget. Det enda goda med saken är att jag ju lär mig att sålla effektivt.

Denna vecka har bjudit på många nya upplevelser:

- sömnbrist till den grad att de mörka ringarna under ögonen faktiskt blev blålila, och jag på allvar funderade ifall de kan vara symptom på någon allvarligare sjukdom

- första tonårsutbrottet i form av itkuraivari som jag haft på åtminstone ett år

- upplevelsen av att hålla i en boxningssäck åt en karl på gymmet som bankar på den, medan alla andra ser på mig och tänker "den dumma blondinen"

- ihärdigt letande efter källan till en otroligt illaluktande odör i mitt kylskåp - utan resultat.

Så sånt. Nu blir det spa-helg. Tänk gåd.

Kjolarna

2008-01-16T11:29:00.000+02:00

Jag tror att eisehaita är nästan i vinteride nu. Författarna koncentrerar sig på att snora, bota vrickade leder och på att överleva rent allmänt. Men snart kommer solen.

I helgen åkte jag med goda vänner till storstaden Stockholm för att reashoppa. Och vad är det självklara fyndet på en januari-reashopping? Jo en guld bikini a la McHammer. Värsta plastguldet, men säg - om man känner sig litet nere, vad finns det som piggar upp en fortare än en bikini i guld?

Sen köpte jag en massa annat också. Det har räddat början av den här veckan. Ibland förstår jag faktiskt inte dom som säger att shoppoholics bara köper för att döva smärtan för stunden. I mitt fall fungerar smärtlindringen så länge som det finns nya fina kjolar att dra på sig ur skåpet.

flunssa

2008-01-08T14:02:00.001+02:00

Medan Hanna tar sig igenom sina första dagar på nya jobbet ligger jag hemma i flunssa. Orättvist om man frågar mig. Egentligen mår jag inte ens så dåligt, men min hals är som ett rivjärn och jag har ingen som helst röst. Och trött, trött, trött.

Dessutom kan jag faktiskt inte förstå hur en så busy människa som herr Fransk President kan ha mera privatliv än mig. Han måste vara en övermänniska. Om jag skulle ha det franska folkets välfärd SAMT den där Bruni (i manligt format) på mina axlar skulle jag minst sagt känna mig nedtyngd. Men nej, han bara ler.

Aika katoaa

2008-01-04T13:19:00.000+02:00

Viime kirjoituksessa olin menossa irtisanoutumaan, nyt on menossa vika työpäivä. Melkein tuntuu, että vastahan mä tännekin tulin, vaikka edellisestä vaihdoksesta onkin jo 2,5 vuotta. Nyt tilanne alkaa olla aika lailla sama kuin tuossa postauksessa - vielä läksiäiskaffet, mutta toivottavasti ei kovin montaa kiusallista pönötyspuheenvuoroa. Muutenkin ahdistaa tällaiset tilanteet. Mieluiten katoaisin vähin äänin, ehkä hissin ovelta huikkaisin, että heippa!

Joulu on juhlittu, melkoisen railakkaasi tällä kertaa. Isin pyöreitä kymmeniä kemuiltiin useampaan otteeseen. Lähipiirin viisi- ja kuusikymppisiä katsellessa ei vanheneminen ahdista, niillähän on vauhtia enemmän kuin monella kolmekymppisellä. Nauroin moneen kertaan niin, että meinasin pudota tuolilta.

Niin ja vuosikin meni ja vaihtui. Tänä vuonna saattaa tapahtua vielä vaikka mitä. Kutkuttaa!

Gott Nytt År!

2008-01-02T10:21:00.000+02:00

Julen kom och gick, likaså nyår. Nu är det 2008, vilket jag tycker är ganska skönt. I år ser jag fram emot

- att följa den franska presidentens kvinnohistorier (har slagit vad om att Bruni inte håller längre än till april)
- att få vara hemma
- att infria mitt nyårslöfte att banta till skelettstorlek a la systrarna olsen (skämt, skämt ok?)

Dessutom har jag utnämnt året 2008 till njutningens år. Jag ska bara ha det bra hela året. Mitt riktiga nyårslöfte om godisstrejk höll i nästan 16 timmar. :)

Mutkissa pitäis muistaa jarruttaa

2007-12-17T22:58:00.000+02:00

Hieman on ollut haipakkaa tässä. Oon laittanut kotiin joulua ja tehnyt kortit (askartelinpaskartelin ihan ite, se on periaatteessa niin kivaa, mutta jossain nro 20:n jälkeen alkaa kyllä puuduttaa), hankkinut paketteja (laiskotti kyllä ja ostin kaiken Toskmannilta, paitsi serkun vauvamurusten asiat ja parin muun lapsukaisen pakettien pehmeät osat), hoitanut pois töitä, rekrynnyt seuraajaa (ei tosin oo löytynyt vielä), siivonnut tietokonetta ja työpöydän laatikoita, pikkujoulunnut, joululounastanut (mm. lauantaina klo 13 - 24 miehen suvun kanssa), kaatunut portaissa (perjantaina, vaahtosin jostain yhteiskunnallisesta aiheesta skumppanjan siivittämänä ja astuin kenoon, nilkka venähti, mutta kyllä sillä nyt jo pystyy kävelemään) ja muutenkin suhannut ja huseerannut aika tavalla. Tässä on vielä tulossa tapaamista Idan kanssa (roligt, roligt!), norjalaista vierasta (kjempegØy...) ja muuta, ja sitten siirtymä joulunviettoon kotikotiin. Ja ihana, puolentoista viikon LOMA. Härrrligt!

Tänään olin joulupukki, ja poroseni kuskasi mut viemään paketteja yhdelle kappaleelle tolkuttoman energisiä nelivuotiaita (ei yhtään sekuntia paikallaan, jos se ei juokse/kiipeä/roiku/meuhkaa, se ainakin hyppii paikallaan tasajalkaa) ja kahdelle kappaleelle tolkuttoman suloisia, vauvantuoksuisia pariviikkoisia. Nuuh-nuuh-nuuhkin niitä ja ihastelin. Toinen nukkua lötkötti sylissä aivan rentona, toinen killisteli maailmaa silmät selällään. Ihmeellisiä ovat, ihmistaimet.

Nyt kuitenkin meen ja nukun vähän, ja huomenna juodaan glögiä kera Marsun. Ja no juu, kai sitä tarvii muutama tunti toimistollakin lusia ennen kivaa.

treasure hunt

2007-12-12T19:14:00.000+02:00

Idag efter jobbet gav jag mig ut på stan med mission impossible att köpa en vinterjacka. Det har hittills inte gått så bra, eftersom jag inte hittat någonting som fallit mig i smaken.

Så idag innan jag gick gjorde jag upp en inre bild av den perfekta jackan, och begav mig ut på jakt. Den sku vara svart, elegant och en "speciell kappa". Hahaha.

Hem kom jag med en militär grön-brun jävligt varm vinterjacka i pissis-stil från märket G-star Raw. Med en huva med fickor, läppomada-fickor på ärmarna och hela köret. Och jag är sååååå nöjd.

Hmmmm. Ser någon paralleller till jakten på perfekta män?

Konversation

2007-12-08T14:10:00.000+02:00

Idag funderade jag en stund på vad det där med att kommunicera och diskutera egentligen betyder. För jag har alltid trott att en diskussion kräver ett utbyte av tankar och åsikter, och en ömsesidig förståelse eller i alla fall försök därtill av de som deltar.

Men nej, jag tror jag har haft fel. Marinadi skriver om diskussioner på ett annat sätt, utan utbyte. När jag kom hit till Germany var min tyska rätt dålig, jag fick ur mig de mest grundläggande sakerna men inte så mycket mer. Men varje dag tog min hyresvärd, en äldre dam, sig tid att diskutera och konversera med mig - och vi diskuterade och konverserade, kommunicerade, länge och väl.

Vi förstod nödvändigtvis inte varandra, men det var inte det viktigaste. Viktigast var att vi fick en stund av gemenskap, leenden och att vi båda fick skapa en vänskap.

Jag börjar mer och mer luta åt det där med kommunikation som två helt olika saker - det utbyte av tankar som kräver förståelse men även det utbyte av gemenskap eller tid som en konversation kan betyda.

Klart bäst är, förståss, när de båda möts. Som så ofta bland rökiga bord i B med Hanna som sällskap :)

Uusia asioita

2007-12-07T14:12:00.000+02:00

Nyt pääsi käymään niin, että maanantaina pitäis mennä irtisanoutumaan. Uusi duuni alkaa tammikuussa. Toimenkuvaan kuuluu projektinhallintaa ja markkinointiviestinnän suunnittelua, mutta ei lainkaan pöytäkirjojen kirjoittamista! Hurraa! Ja saan kollegakseni ainakin yhden ihmisen, jonka kanssa voi vapaasti juoruta. Hurraa toisen kerran!

Ens vuonna sitten nähdään, kuinka viihdyn, mutta ainakin tässä on yksi aivan hillittömän iso plussa: vihdoin voi alkaa suunnitella asioita vähän pidemmälle, kun pääsee eroon määräaikaisuuksista ja liksakin nousee ihan kohtuullisesti. Tulevaisuuden suunnittelua on harrastettu viime aikoina paljon, se on ihaninta!

Ihana on myös mies, joka yllätti täysin ja palkitsi mut vaaleanpunaisella käsilaukulla, kun työasia selvisi. "Duktig flicka" luki ihan itse post-it-lapusta taiteillussa kortissa. Meinas tulla kyynel.

Viime lauantaina kyynelehdin ihan kunnolla, kun serkku tulosti maailmaan kaksi kaunista tyttölasta. (Ne, jotka aiheuttivat jo aiemmin portaissa kompurointia.) Täydellisiä pieniä ruttunaamoja! Mies ihmetteli, että ei kai se niiden syntymä nyt enää mikään yllätys ollut ja lähti sitten hakemaan niiskuttavalle naiselleen konjakkia. Hyvin on oppinut tavoille.

Ja pakollinen maininta Linnan juhlista: mikä helv**ti noita naisia vaivaa, kun niillä on järjestään niin tajuttoman huono ryhti? Hartiat taakse ja pää ylös, eikä tommosta lösöttämistä. Ihan kamalan näköistä, kun kauniitkin naiset laahustaa yläselkä köyryllä ja hartiat lysyssä. Yök.

Strejker

2007-12-04T12:52:00.000+02:00

Vad kommer man att komma ihag fran i höst? Strejkerna, säkert.

Hemma har sjuksköterskor, matvaru-leverantörer, Alko och apotek strejkat - eller i alla fall nästan. Här strejkar bara lokförarna, och inte ens alla av dem, men med förödande konsekvenser för min själsfrid.

Det är ett pyttelitet fackförbund GDL som brakar om sina medlemmars löner och arbetstid. Vilket är helt berättigat, eftersom deras arbetsvillkor inte varit helt ok. Men medan andra fackförbund med lokförare pa sina listor har satt sig ner och förhandlat, och även kommit till förhandlingsresultat innebärande höjda löner och nya bestämmelser gällande arbetstiden sa har GDL uteslutande bara koncentrerat sig pa att strejka.

Och vad händer när en pytteliten del av lokförarna strejkar? Jo, hela landet lamslas - alla varutransporter stockar igen hamnar och tagstationer, övergivna tag star pa rälsen och blockerar trafiken och det är ett sant jävla kaos att det nästan är humoristiskt.

Om det inte var för att jag själv är en storkonsument av tyska järnvägens tjänster. Den här veckan maste jag resa till tva olika städer relativt langt borta med tag, och i helgen har jag en flytt till Nürnberg framför mig. Gissa om min nattsömn är god?

Min vinterjacka

2007-12-03T12:10:00.000+02:00

Om ni sett en jacka som passar in pa följande kännetecken, snälla berätta! Jag har letat allstans, men den enda jackan jag hittade (Noa Noas Staricase Cotton) var slut i hela Europa i rätt färg och nummer. Stort elände. Den ska alltsa vara:

- gra eller svart
- storlek S (eller en liten M)
- vara längre än höftlängd, men inte en kappa
- vara figursydd eller ha resar i midjan
- vara mer elegant än sportig
- inga dun eller annan "fyllning"
- ha nagot litet extra: en rolig krage, tuffa knappar eller nagot sant

Hur svart ska det vara. Den behöver inte nödvändigtvis vara jättevarm - jag har min Fjällräven jag kan använda när det är svinkallt ute, den här sku liksom vara mitt jobbgear.Tips?

Bling, bling - juleljus

2007-12-02T22:55:00.000+02:00

Och så kom då den efterlängtade december. Med snö (både här och där), juleljus och en fridfull väntan.

Min helg har varit fantastiskt. Tack vare att det är december förändrades mitt liv från misär till guld över natten. Jag har sett de vackraste bergstoppar glimma i morgonsolens väna strålar, hört så skön musik att mitt hjärta ej visste om det skulle skratta eller gråta och, till min stora förtjusning, dessutom frekventerat en privat (?) visning av modern konst arrangerad av Christie's inför en större auktion i morgon. Och jag har läst böcker, brytt mitt huvud med fåfäng längtan efter en varm vintermantel (inte så jävla lätt att hitta en vinterjacka, neps) och njutit av välfyllda karaffer med mjukt, rött vin.

Lite, lite sagolik känner man sig allt.

Lassie

2007-11-29T21:32:00.000+02:00

Ja, det var en sak till. Ända sedan jag kom till Konstanz har jag haft Ainbusk Singers väna musikstycke "Lassie" på huvudet. Och jestandes vad det börjar bli irriterande.

Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie
och jag såg att godhet fanns
hoppets stjärna lyste klart
runt hennes ludna svans
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie,
hon viskade till mig sitt Vov

Ja, jävlar.

Jihuuu

2007-11-29T21:25:00.000+02:00

Jag är helt tagen av hur fint det är här. De senaste dagarna har varit soliga och sikten god, och som ur en dröm uppenbarade sig massor av fler berg än tidigare vid horistonten. Och närmare. Luften här är tydligen rätt disig sådär annars, så jag har bara sett de närmaste förr.

Och att arbeta vid ett fönster, från vilket utsikten är en live-version av Evian flaskornas etiketter är inte dåligt. Det är faktiskt riktigt roligt.

Bara en dag november kvar. Ikväll var jag ute på kvällspromenad och myste åt alla tackyga juldekorationer som folk hängt upp. På söndag öppnar tydligen alla julmarknader i hela den här delen av världen, och sen är livet bara ljus, (konst)snö och bjällerklang i flera veckor.

Jag ska inviga julfirandet med adventsgudstjänst (jag gillar kyrkor) och julmarknad i Schweitz.

Novemberskit

2007-11-27T19:19:00.000+02:00

Äh, jag avskyr november. Tur att det bara är några dagar kvar tills december. Varje år i november blir jag sjuk, får stressfel på jobbet, har svårt att anpassa mig till mörkret och dessutom har min elektronik en tendens att ge upp just i november.

Hittills har jag varit sjuk, haft svårt med mörkret och så har min telefon gett upp + att laptoppen förra veckan började bete sig oroväckande med blinkande blåa skärmar. Stressen har jag lyckats undvika, som tur är. Några dagar kvar, och jag lovar att eländet inte slutar förrän på lördag.

Kommer ihåg en novemberkväll för många år sedan med P då vi satt med varsin kopp glögg vid ett fönsterbord på ett cafe i stan och räknade timmar, minuter tills november skulle ta slut. Lite så känns det nu.

Men sen då? December är skoj. Och i år blir januari också roligt - mycket att göra, men mest bara roliga saker. Februari och mars är litet onödiga, allting går liksom så trögt de månaderna. Men sen är solen här igen :)

Och vad var det där om att leva för stunden?

Produktreklam

2007-11-26T22:22:00.001+02:00

Nu är det fan bevisat. Elisabeth Ardens Eight Hour Cream biter på vad som helst - jag lovar att den botat min snuva. Amen.

Impact

2007-11-25T21:19:00.000+02:00

Influenserna härifrån inkluderar tills vidare följande ändringar i mitt beteende:

1) Jag använder avsevärt mer kajalpenna än tidigare. Tyska kvinnor mäter sin betydelse i kajalens styrka. Och ju mer söderut du kommer, desto mer kajal är det.

2) Jag går numera naken mycket mer än tidigare. Se postningen innan om tyska bastufasoner.

3) På grund av mina språksvårigheter inleder jag alla diskussioner med att se min diskussionspartner i ögonen med ett leende för att försöka göra ett gott intryck.

4) Jag har börjat fundera kring Finlands historia - mer än en gång har Finland nämnts som "de allierade".

5) Min ryggsäck / handväska är inte längre oundviklig. Här bär man ofta omkring på sakerna utan väska, av olika praktiska orsaker.

6) Jag trycker på stoppknappen i bussen tidigare än hemma. Om man gör som hemma, och trycker i sista stund när ingen annan gör det, blir de sura på en här.

7) Och så sover jag mycket mer än hemma. Det är säkert tröttsamt att vara främling.

Do I ever have fun?

2007-11-23T09:53:00.000+02:00

En av mina nya bekantskaper här i Konstanz är min mexikanske granne. Ung man, typ min alder (=jag är ung :)), har bott länge i Kanada och kommit till Tyskland förra aret. Väldigt trevlig, rätt streetwise och överhuvudtaget ok - fast ända aningen skum. Vi träffas varje morgon vid frukostbordet (jag bor pa ett gästboende för folk som arbetar här) och varje morgon är jag klädd för arbete och han sitter i krapula och försöker fa ner kaffet.

I morse kom sa fragan: - Do you ever have fun?

Vad svarar man? Och är jag faktiskt sa gammal?

Am Bodensee

2007-11-20T21:55:00.000+02:00

Varje dag är ett äventyr, om man så vill. Idag gick jag för första gången på arbete i Konstanz, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag ska arbeta på ett center för migrationsgrejer här, och fastän jag hade rumsnummer, adresser och allt annat tog det mig nära två timmar att hitta från arbetsplatsens ytterdörr till det rätta rummet. Och sen tog det evigheter för mig att hitta ut när jag skulle hem.

Och ikväll bestämde jag mig för att lugnt och försiktigt för magens skull pröva på det lokala gymmet. Träningen gick bra, jag stretchade mest och kände efter hur mycket av muskelmassan som hittills har försvunnit. Och eftersom gymmet stoltserar med en finsk bastu gick jag förståss dit.

Och det var det konstigaste jag varit med om. För det första, så glatt nakna som alla i den bastun var så är folk inte ens hemma. Undrar om det var något "speciellt" med den där bastun... Och för det andra så gavs man ett äpple att äta i bastun - för att hålla blodsockret uppe... Och för det tredje kom det emellanåt in en dam, påklädd, och kastade litet löyly. En ypperligt intressant upplevelse, men jag är tveksam till om jag går till den finska bastun igen...

Nälkä!

2007-11-20T11:42:00.000+02:00

Mikä siinä on, että jos ei syö aamiaista, niin pärjää vallan mainiosti vaikka lounastaisi vasta puolenpäivän jälkeen, mutta jos kaurapuurottaa vatsalaukkunsa aamulla, niin hirvee kurina ja murina käy jo ennen yhtätoista? Ei oo mitään järkeä tässä.

Ehkä syynä on väsymys, taistelin eilen kaksi verkkotenttiä illalla töiden jälkeen. Nakotin siis niska jumissa koneella klo 18-02. Ei nämä verkko-opinnot ookaan niin läpihuutokeikkoja kuin luulin. Niiden eteenhän joutuu tekemään töitä! Pyh.

Tänään illalla ohjelmassa on vierailua sairaalaan napa piukeana makoilevaa serkkuihmistä katsomaan. Siellä sisuksissa köllii ne kaksi ihmisenpoikasta ja miettii, että milloin uskaltavat tulla ulos. Tuliaisiksi on toivottu akkainlehtiä ja herkkuja, siellä on vissiin vähän tylsää. Kaikki hoitajatkin on töissä, hommassa ei oo mitään extreme-elementtejä. (No eipä, vain kaks kakaraa vatsassa...)

Niin ja sitten Miekkonen tulee kotiin tänään! Iloista!

Lördag.

2007-11-17T20:21:00.000+02:00

Suck. Allt elände på en gång :) Jag har överlevt min mage ser det ut som. Men

1) i ett ovanligt klart ögonblick igår kväll insåg jag att jag stod på ett dansgolv och ålade mig till en låt vid namn "Du hast den schönste Arsch in der Welt". Tillsammans med en italiensk professor. Knäckande. Som tur var han max 30.

2) hypokondri-Ida har satt igång till följd av tillfrisknandet av magen. Hittills idag har jag haft hjärtmuskelinflammation (med svårartade rytmstörningar), blindtarmsinflammation, elakartad ögoninflammation (under utveckling som bäst, har bestämt mig för att avvakta tills i morgon innan jag med säkerhet kan säga om synnerven fört inflammationen vidare till hjärnhinnan), feber (trots en kroppstemperatur på 36.3) och ospecificerade problem med autonoma nervsystemet.

I morgon blir säkert en bättre dag.

Edit lite senare: Som tur är så hindrar min dödssjukhet mig inte från att planera hurudan pedikyr jag ska gå på när jag har lyxhelg efter jul. Tur.

All by myself

2007-11-14T14:51:00.000+02:00

Ilakoisin ulkona näkyvästä auringosta, ellei sisimpääni jäytäisi nakertava kateus. Se mies, joka asuu meillä, lähti Punaiseen mereen sukeltamaan. Niisk. Täällä on talvi! Mulla on kylmä! Mä olen täällä ihan yssin! Niisk!

Vaikka en oo vielä kyllä kamalasti ehtinyt olemaan yksin, mutta eiköhän tässä semmoinenkin tilaisuus tule ennen ensi viikkoa. Että istun sohvalla, juon viiniä pyjamassa pullon suusta ja kiljun Celine Dionia (rakastan sitä kohtausta Bridget Jones -leffassa).

Paitsi sitten kun se palaa, niin aion olla niin kuin mies itse palatessani iloisesta Itä-Euroopasta. Minä yritin vähän kerjätä nättejä sanoja ja kiehnäsin siinä, että oliko ikävä, musmus. Niin tämä vilpittömästi vastaa, että tiiätkö on ollu niin kiire, ettei tässä kyllä oo ehtinyt edes ikävöimään.

Sanoin sille, että ei aina tarviis olla niin rehellinen. :)

Loppu hyvin, kaikki hyvin

2007-11-12T21:59:00.000+02:00

Näin voi käydä, kun a) tiellä on 15 senttiä sohjoloskamoskaa, b) tietä ei ole aurattu ja sillä on ajettu vain kolmessa urassa ja c) vastaan tulee pakettiauto keskellä tietä. Oli pakko väistää, eikä reunassa ollut pitoa yhtään. Onneksi vauhtia oli vähän eikä vastaan tullut puuta tai sähkötolppaa, vaan auto vaan liukui ojaan ja pysähtyi penkkaan. Puskuriin tuli pieni lommo, mutta se on pelkkää muovia - pääasia, että kellekään ei käynyt kuinkaan.

Kuvaa otettaessa joku oli jo hakemassa lähellä asuvaa miestä, jolla oli traktori. Toinen tiesi, että traktorimies voi hyvinkin olla töissä, ja meni hakemaan työpaikaltaan paloautoa. Traktorimies ehti kuitenkin paikalle ensin, ja sai kunnian kiskoa hoppamme ylös ojasta. Johtuneeko siitä, että oltiin maalla Itä-Suomessa vai mistä, mutta ihmiset olivat liikuttavan avuliaita. Eikä auttaja edes suostunut ottamaan korvausta vaivannäöstään.

Hyvät ihmiset autoissanne, älkää ajako keskellä tietä, vaikka olisitte ajaneet samaa tietä koko ikänne ja vaikka siellä ole ennenkään ketään vastaan tullut. Joskus vastaan voi tulla joku, jolla on yhtä paljon vauhtia kuin teillä ja aina ei tien penkka ole yhtä pehmoinen kuin tässä tapauksessa. Silloin voi käydä paljon, paljon huonommin.

SPIDER PIG

2007-11-09T15:18:00.000+02:00

Ok, idag är det en skitdag. Flunssa, magont och jävligt väder.

Då hjälper bara en sak: ett foto på min favoritdrink the SPIDER PIG curtesy of bar Shakers i Helsingfors.

aptitlös

2007-11-08T13:53:00.000+02:00

Ja, visst är det väl så att "ungdomarna mår illa" och att samhället måste göra någonting åt saken. Men å andra sidan har väl sjuka människor alltid funnits, oavsett samhällsinsatser. En människa som inte bara kan föreställa sig att skjuta mot någon annan, utan dessutom också kan fullfölja någonting sådant, kan jag inte föreställa mig vara frisk eller normal. Och jag undrar om mer klubbverksamhet efter skoldagen hjälper mot det.

Förutom Jokela så förbistras min tillvaro av magsjuka och förkylning för tillfället - mitt sällskap är inget trevligt sällskap nujust.

Tuusulan tapahtumista

2007-11-07T17:44:00.001+02:00

Olen varmaan todella paha ihminen, mutta salaa toivon, että Tuusulan ampuja jää henkiin vakavasti vammautuneena. Niin että hän joutuisi elämään muiden armoilla loppuelämänsä. Minun maailmassani mikään ei oikeuta viattomien sivullisten tappamista.

En myöskään kykene ymmärtämään, miten ihminen voi kadottaa kosketuksensa todellisuuteen noin pahasti - ja ilman, että kukaan huomaa mitään. Ehkä kaikista karmaisevinta on se suunnitelmallisuus, millä hän tekonsa toteutti. Miten ihmeessä esimerkiksi hänen perheensä voi jatkaa elämäänsä tapahtuneen jälkeen?

Murheellinen juttu kaiken kaikkiaan.

Drömmar

2007-11-07T13:11:00.000+02:00

Jag måste indeed säga att jag är imponerad över Hannas handarbetsfärdigheter. Mina nerver klarar inte att sticka eller virka eller så, det tar alldeles för länge innan man ser resultat av vad man gör.

Ja, men idag tänkte jag berätta för er om mina drömmar - alltid när jag är utomlands drömmer jag så mycket mer än i Finland (eller kommer i alla fall ihåg drömmarna). Kanske för att jag är mer avslappnad, kanske för att hjärnan går på övervarv av alla nya intryck - inte vet jag.

Under de senaste veckorna har jag dock drömt bland annat om:

- Hannas nya frisyr (drömde att du hade en mohikan, och du påstod att den skulle hjälpa dig att sticka ut bland alla andra så att K bättre sku hitta dig)
- att jag och P organiserat en nu-metal festival i en R-kiosk vid Erottaja, där huvudartisten var Metallica (nu metal?) och jag hade håliga strumpbyxor
- om ambulansförare som kör utan att hitta fram till sjukhuset här i Heidelberg, och jag därför förklarar åt dem hur de ska köra till HYKS
- att J:s arbete flyttat från södra stranden i Helsingfors till HS-center i Vasa

och mycket mer. Hittills i mitt liv har jag bara en gång drömt att jag flyger. Det skulle jag gärna drömma om igen.

Yleisön pyynnöstä

2007-11-07T10:59:00.000+02:00

Tiedän, että tän piti olla neulevapaa blogi, mutta tämä ei olekaan neule, koska siihen ei ole käytetty puikkoja, vaan vain lankaa, lakanaa ja pesukonetta.

Mun mielestä siitä tuli aika hieno! Se on oikeestaan kaulahuivi, mutta kun en jaksanut laittaa tukkaa, niin kuvasin sen sohvalla, enkä kaulassa.

Joten Ida, joudut siis vielä odottamaan sitä tukkafotoa. :)

Ensimmäisiä kertoja

2007-11-06T15:52:00.000+02:00

Olen viime päivien aikana tehnyt joitakin asioita ensimmäistä kertaa elämässäni:

- ollut moottoripyörän kyydissä (kiljuin paljon)
- syönyt tartar-pihviä (ihan ok, mutta koostumus - raaka liha ja raaka kananmuna - vaatinee hieman totuttelua
- vapaalankahuovuttanut (siinä laitetaan lankaa lakanalle ja pesukoneeseen ja siitä tulee huivi... kannattaa ehkä googlata, jos haluaa tietää, mitä se on)
- hankkinut jouluun liittyviä asioita jo marraskuun alussa (ovikranssin, joulukorttitarvikkeita, metsästä ison käkkyrärisun, johon aion ripustella joulupalloja)

Elämä on aika lailla mallillaan, vaikka päivätyö sukkaa.

Sentimentalitet på jobbet

2007-11-05T12:04:00.001+02:00

Eftersom jag var trött och inte orkade med tyska igår så kollade jag på CNN och BBC. De hade livefoton på hur pakistansk militär stormar domstolar och advokatkontor, hur människor förs iväg.

Jag är jurist, men hyser inga varma känslor för merparten av min yrkeskår. Hos oss här i väst är juristen framför allt den som ser till att stora företag kan betala litet mindre skatt, som ser till att straffrätten blir ett hårklyveri och som mest bara tjafsar. Dit hör också jag.

Men i samhällen där demokratin är skör, ung och under uppbyggnad, där skillnaden mellan politik och juridik inte är klar (är den det någonsin?) och där juridiken representerar någonting objektivt och stabilt, där är juristkårens roll annorlunda.

Jag tror inte att det har med människorna som sådana att göra. Men längst ner under alla lager av skatterätt och funderingar kring skillnaden mellan mord och dråp så finns det en ganska fin liten kärna. En ärta under alla madrasser.

Yhy, morkkis

2007-11-02T11:26:00.000+02:00

Baaah. Min alkoholkonsumtion, och därmed mitt viinapää, har gått ner till noll de senaste veckorna. För någon dag sedan blev jag dock inbjuden till en av de riktigt stora domarna och hans fru på middag. Frun visade sig vara en översocial, tiger-randsklädd Bold and the Beautiful Stephanie-kopia och domaren själv körde den finaste bil jag någonsin suttit i.

Apeteriff: en flaska skumppa. 2. Apeteriff. Ouzo (heter det så?). Vin till maten, stora mängder. Efterrättsdrink: Mer Ouzo.

Daaah. Jag har aldrig i mitt liv gjort så mycket för att dölja min fylla, och min krapula.

Men slutet gott, allting gott. När jag igår skulle säga hejdå åt herr Domare för gott avslutades konversationen med ett "may I perhaps embrace you, since you have restored my faith in the younger generation". Jeeees, bring it on :)

Mari-Mika

2007-10-31T13:50:00.000+02:00

Tuli ihan yllättäen hommiin vartin tauko, kun odottelen kommentteja. Kauheeta kun nykyisin on duunissakin niin kiire, ettei ehdi edes bloggaamaan. Kaikki muut paitsi asiameilit on karsittu minimiin, ei viitsi vastata, kun ei ehti keskittyä. Naamakirjassa sentään välillä voi käydä huudahtelemassa, että juu, hengissä ollaan.

Sitä piti tässä välissä tulla kertomaan, että Talouselämä kirjoittaa tänään (oho niin näppärästi Mari-Mikaksi nimeämästään) Marimekon uudesta omistajasta ja toimitusjohtajasta seuraavaa:

"43-vuotias Mika Ihamuotila on Helsingin yliopiston kanslerin Risto Ihamuotilan poika. Hänen äitinsä Kristiina Ihamuotila on tekstiilitaitelija. Mika Ihamuotilan setä Jaakko Ihamuotila oli Nesteen pitkäaikainen pääjohtaja. Taustalta löytyy siis sekä sivistystä, taidetta että bisnesosaamista."

No sepä kertoikin paljon miehen osaamisesta. Vanhempien ja sedän ammatit luonnollisesti pätevöittävät hommaan kuin hommaan. Näin ollen minäkin voisin ilmeisesti siirtyä opettajaksi tai juristiksi, kun tämä duuni alkaa kyllästyttää (mikä tosin tapahtui jo noin vuosi sitten).

Kerrotaan jutussa toki myöhemmin myös miehen itsensä ansiot. Hänellä on kauppatieteiden tohtorin tutkinto ja takana ura pankkibisneksessä, eli mies lienee ihan pätevä tyyppi. Tämä olisi riittänyt joillekin, mutta Talouselämä tietää kertoa myös, että Ihamuotila on selvinnyt hiljattain vaikeasta sairaudesta, mikä "panee elämänarvot usein uusiksi. Rahanpyörittämisen rinnalla oikea teollinen toiminta voi nyt maistua miehestä hyvältä".

Voi Kristus mitä surinalismia. En ala. Meen takas töihin.

Ps. Ulkona paistaa AURINKO, mikä hämmentää minua kovin. Eka kertaa koko viikolla on sellainen olo, että olen hereillä!
Pps. Mulla on uus tukka, jee!

Weirdo

2007-10-26T10:39:00.000+03:00

Igår fick jag uppleva något av det mest skrämmande jag varit med om på länge: Maria, min landlord och kämppis bestämde sig för att ordna bantningsparty hemma hos oss igår. Hon hade bjudit in en massa vänner, som en efter en anlände. Stora damer, mycket ljusblå ögonskugga, tjocka guldkedjor och gigantiska handväskor. Där satt de sedan och mätte blodtryck, diskuterade recept, läste bantningböcker och vägde sig. Och åt ost, kex, bröd, kakor och drack vin.

Alltså jag förstår inte. Jag börjar faktiskt tro att jag aldrig kommer att förstå de här människorna.

Bättre dag

2007-10-25T13:49:00.000+03:00

Mitt bland nyhterna om bränder i Californien, sjukhusstrejer och skiljsmässor i franska presidenthuset känns det lugnande att läsa de riktigt betydelsefulla nyheterna i Vasabladet, Hannas favorit. Perspektiv, perspektiv.

Här är det fruktansvärt vackert idag. Det är ruskatider och floden som rinner genom stan är kantad av gula och röda stora träd. Speciellt i skymningsljus, lagom när jag går från jobbet, är det andlöst vackert.

De tyska domarna, som jag föreställt mig vara skrämmande korrekta, arga och effektiva, är rätt mysiga gubbar. Hittills har jag fått hjälpa en med att välja skor inför ett besök i Sundsvall, och en annan med att fylla på hans frus kollektion av euromynt med finska bidrag. Hövliga är de, men på ett väldigt vänligt sätt. De liksom vet hur det ska göra för att få lilla mig att trivas och inte känna mig jobbig.

Vänner

2007-10-24T14:46:00.000+03:00

Det här med att skaffa vänner när man är vuxen är intressant. Man måste faktiskt göra en effort för att hitta människor som är villiga att ge av sin tid åt en, och ens egna möjligheter att välja vem man umgås med är inte så stora. Och så vill man ju ge en bra bild av sig själv, så man uppför sig kanske inte helt lika naturligt som annars.

Det är säkert sant att det stärker karaktären att vara tvungen att kämpa för att göra sig bekant med någon. Och säkert är också att man lär sig uppskatta de vänner man redan har, som man inte på det sättet behöver kämpa för och som man kan vara sig själv med. Men ibland är det litet tröttsamt att vara trevlig och presentera sig duktigt hela tiden, ibland är man hellre ensam.

Heidelberg

2007-10-23T13:36:00.000+03:00

Nu är jag här, har fixat bostad (i stället för den som jag trodde jag hade, men sedan inte hade heller), bankkonton och jobbnycklar. Och efter bara några dagar i landet har min förtjusan över den tyska effektiviteten förbytts i irritation och nagelbitande.

För varje liten grej som ska göras krävs tusen papper och uppgifter om de mest irrelevanta sakerna som finns. Och ingenting kan skötas muntligt på plats och ställe, utan papper ska alltid sändas hit och dit per post och stämplar ska fixas härifrån och därifrån.

Dock har jag bestämt mig för att inte bry mig. Men fan vad det tar på nerverna ändå. Och jag pratar tyska. Idag har jag klarat av relativt avancerade konversationer, och även om jag inte ännu heller förstår allting så går det nog förvånansvärt bra. Några veckor till och jag är flytande på det här språket.

Iväg

2007-10-21T13:57:00.000+03:00

En gång i tiden började jag och Hanna med den här bloggen för att hålla kontakt när vi bodde på olika ställen. Allt emellanåt används den ännu just för det. Trots konkurrensen från facebook och andra ställen är det ändå roligt att skriva själv, och att använda längre meningar än Ida is trött.

Snart är det dags för mig att styra uppåt och söderut, ska bli skönt att komma ifrån det här packningshelvetet. Hoppas hösten här blir bra för alla, vi ses!

Bah, måndag

2007-10-15T10:55:00.000+03:00

På fredag när jag for från arbetet hade jag en plan inför helgen: att städa. Och igår kväll, klockan 20.30 ungefär städade jag. Så går det alltid, på helgen finns det allt möjligt annat att göra än det som behövs.

Men roligt har jag haft: Sahara Hotnights, Partioaitta, Belly som var värre Vasabefolkat än Gringo på julen och lilla Laila, som just kommit till världen.

Lunta!

2007-10-12T11:39:00.000+03:00

Ulkona. Hyi. Viekää pois se.

Vuoden Nakkisormi -palkinto

2007-10-08T22:02:00.000+03:00

..menee mulle. Että voi ihminen joskus olla mäntti. Menin ja yritin sulkea vahingossa kesken ollutta word-dokkaria, ja kun se kysyi, että tallennetaanko, niin menin ja - jälleen kerran vahingossa - painoin, että ei. Ja koska olen yksinkertainen imbesilli reikäpää, en ollut tallentanut tekstiä kertaakaan sitten sen avaamisen. Tämä tarkoittaa, että viiden tunnin työ meni hukkaan, harakoille, Kankkulan kaivoon, savuna ilmaan ja minne ikinä kadonneet asiat menevätkään.

Pääsi monta kirosanaa. Hyvin monta. Minkä jälkeen itkin vähän. Kiukusta. Perkele.

Eikä siinä muuten mitään, mutta kun pomo odottaa ko. dokkaria huomenna. Ja koska puoliaikainen työ tarkoittaa - yllätys yllätys - sitä, että teen entisen määrän töitä tuplanopeudella, moisiin viiden tunnin hukkaputkiin ei todella olisi varaa. Joten vietän siis iltani ja mahdollisesti myös yöni sen saatanan suunnitelman äärellä.

Vähän on huono omatunto siitä, että itkuraivarin partaalla olin hieman hyinen siivoojaparalle, joka tuli hissin ovella vastaan. Sitten vielä tuo yks tuolla sohvan nurkassa nyyhkii, että ai jai kun on varmaan flunssa tulossa. Mun myötätuntotili on tällä hetkellä jäädytetty, ei kykene paijaamaan muiden päitä nyt.

Pahinta on, etten voi haukkua ketään muuta kuin omaa kallisarvoista itseäni.

Kirosana kirosana kirosana.

Hemma

2007-10-07T09:49:00.000+03:00

Är hemma och hälsar på mina föräldrar över helgen. Konstigt är det, men fastän jag blir äldre och äldre (och möjligen mer förståndig) så beter jag mig som en 15-åring varje gång jag är hemma mer än 12 timmar i sträck. Nu har jag bestämt mig för att det får vara tillräckligt, och att det är bättre att jag bara är tyst i stället för att jag gnäller om allting.

Jaja. Vasa minskar som stad för varje gång jag kommer hit. När jag var liten var stan bortom skogen det största och häftigaste som fanns, i tonåren började den kännas aningen liten och nu vet jag inte riktigt vad jag ska tänka mera. Svårt att se att jag skulle flytta tillbaka hit i första taget.

Thailand

2007-10-03T13:27:00.000+03:00

Visste ni att Thailands regering upprätthåller 9 slutna läger för burmeser i västra Thailand. Att dessa läger innehyser tusentals oppositionsmedlemmar från Burma, att vare sig FN eller Röda korset har tillträde till dessa under längre tider och att varje läger årligen rapporterar en stor mängd brott, bland annat ökande antal våldtäkter mot barn. Att lägrena är slutna även för dom som bor där.

Fundera en gång extra innan ni beställer vintersemestern kära vänner.

Ridge Forrester

2007-10-02T19:16:00.000+03:00

Jag har varit och är väl kanske ännu magsjuk. Magsjukan har gett mig en fantastisk ny insikt: Kauniit ja Rohkeat är nuförtiden en såpass dålig serie, att Ridge faktiskt är deras bästa skådis. Intressant.

Och vad gäller OS i Peking sade fru Heidi Hautala idag att Kina inte är värt att hålla spelen. Jag hoppas ännu på total bojkott, men det ser väl litet dåligt ut med det.

Internetkrig

2007-09-28T12:50:00.000+03:00

Det sägs att internet har stängts av i Myanmar. Till och med så långt borta som i Burma förs krig idag både på gator och i cyberspace. Tänk, så snabbt morgondagen kommit.

Och jag tänkte för mig själv på hur mycket jag litar på internet. Hanna har i och för sig präntat i mig att källkritik är viktigt, och jag tar det mesta jag läser med en nypa salt. Men på något sätt förtröstar jag mig på att internet alltid kommer att finnas där som den oberoende informationsbank jag tror att den är.

Å andra sidan är det kanske dags att inte att internet inte är denna oberoende informationsbank längre. Kanske det är dags att vakna upp och börja ifrågasätta också internets verklighet på samma sätt som jag ifrågasätter det reella samhälle jag lever i. Kanske källkritiken jag använder är för isolerad, kanske är det dags att börja tvivla på allvar.

Kiinalainen juttu

2007-09-24T16:38:00.000+03:00

Sami Sillanpää kirjoittaa sunnuntaina 23.9.2007 Hesarissa julkaistussa kolumnissaan, että Kiina kulkee monessa asiassa Suomen kaltaisten läntisten teollisuusmaiden edellä. Kiinalaiskaveri on kuulemma todennut Facebook-profiilin luomista suunnitelleelle Sillanpäälle, että "Facebook oli ihan kova juttu toissa vuonna".

On ne siellä Kiinassa tosiaan edellä aikaansa. Erityisesti, jos tieto siitä, että systeemi avautui yleiseen käyttöön vasta vuosi sitten eli syksyllä 2006 pitää paikkansa. Sitä aiemminhan käyttäjiksi voivat rekisteröityä vain tiettyjen oppilaitosten opiskelijat - joiden joukossa ei ainakaan Wikipedian mukaan ollut vuonna 2005 yhtään kiinalaista koulua.

hjälphjälphjälp

2007-09-20T10:13:00.001+03:00

- Vad sätter man på sig på mörk kostymfest om man inte har några kläder och inte har tid att handla?
- Hur vet man skillnaden på hjärtattack, inflammation i någon lungpåse och träningsvärk i övre magmusklerna?
- Hur ska man göra när man vill ha (behöver?) mycket pengar nu men får dem först om någon månad?
- Hur omvandlar man sig själv till en business-entitet i stället för människa?
- Varför hör inte papaprov till arbetshälsovården?
- Hur funkar videotykkin i salen där jag snart ska prata?
- Vem är min granne i våningen ovanför?
- Ska jag tacka ja eller nej till inbjudningar till konstiga fester?
- Är Amnestys höstmötesparty viktigare än kompisens 30-års fest?

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr...

2007-09-18T12:47:00.000+03:00

..vaikka ei siellä nyt ihan myrsky kai tällä hetkellä ookaan. Mutta syksy kumminkin. Se tuli sittenkin muka vähän yllättäen, en oo oikein sisäistänyt vielä.

Hiljaista on muutenkin. Töissä on puoliaikaisuuden ansiosta niin hoppu, ettei meinaa ehtiä päivittää (paitsi nyt, kun odotan kommentteja sataan asiaan) ja loput päivät menee kans jossain, koneella olen tehnyt vain asiallisia asioita (no joo, satunnaista feisbuukkausta ehkä lukuun ottamatta).

Maksoin juuri kirjastoon 50 euroa sakkoa, eivät antaneet tinkiä, vaikka yritin. Olkoon vaan oma moka, silti ärsyttää. Tilin saldo on huomattavasti epästabiilimpi kuin kokopäivätöissä, mihin en oo oikein tottunut. Yllättäen huomaa, että jatkuvasti menee viiskymppiä sinne ja viiskymppiä tänne

Viikonloppuna rapuiltiin ja kärsittiin seurauksista. Ens viikonloppuna on duunikekkeriä ja kotibilettä ja synttäribrunssia. Ei ehdi istuskella ajattelemassa turhia. Sen sijaan kukuin puoli yötä vatvoen asioita, saa nähdä kuinka kaikessa lopulta käy. Hyvät unet ensi yönä auttais.

Dagarna

2007-09-17T10:30:00.000+03:00

Se här, nu har det visat sig att onsdagar är de största glädjedödardagarna. Intressant, men föga förvånande.

Måndagar klarar jag bra, man har liksom skäl för att vara litet tyst och råddig då. Tisdagarna är aningen jävligare, för det finns liksom vare sig en början eller slut på veckan ännu. Onsdagarna är värst av alla, man har hunnit stressa upp sig under början av veckan utan att ännu se något slut på det.

Torsdag är rätt lugn, det är en bra partydag och oftast har jag något roligt att göra då. Fredagar är fredagar, lördagar lördagar och de senaste åren har jag börjat tycka väldigt mycket om söndgararna mina.

Mina söndagar är dagar för mig och den eller de som är nära. Det är, som igår, dagarn när man kan pack ryggsäcken med ostsmörgåsar, vira halsduken runt nacken och dra fram vandringsskorna. Men söndagar är också dagar när man kan dra sig i sängen, flytta plats och täckena till golvet och bara lyssna.

Om söndagar är min favoritdag så är nog onsdagar min minstfavoridag.

Hvitträsk

2007-09-17T09:07:00.000+03:00

Igår gjorde den sydfinländska falangen av släkten Staffans en utfärd till Hvitträsk. Rekommenderas varmt. Förutom traktorer och vägen men det sällsamt klingande namnet "Staffansinkuja" så är själva herrgården rätt mysig. Inne kanske inte, ute väldigt. Långa stentrappor, en finländsk rosenträdgård och konstiga tinnar och torn.

Dessutom var tågstationen i Bobäck en upplevelse. Det där att stå på en tom tågstation mitt ute i skogen och bara vänta har sin egen charm.

höst

2007-09-12T10:33:00.000+03:00

Idag är det höst ute. Tidigt i morse var luften fuktig och ren, och len mot kinden när jag cyklade till arbetet. Nu är den kall och hård, full med vattendroppar som slår mot bakhuvudet.

Det blir en lång höst i år för mig. I slutet av oktober åker jag iväg söderut där hösten börjar just då. Hem kommer jag först till jul, och man får väl hoppas att det är riktig vinter här då.

Jag trodde jag var trött på att resa, på att fara och komma. I själva verket har jag vant mig vid det, tror jag, det känns liksom normalt att ta paus från mitt riktiga liv några månader i året. Kanske är det inte riktigt hälsosamt.

Jag har bestämt mig för att med tre undantag (en arbetsresa till Norge, en arbetsresa lång, långt bort och en semesterresa med flickorna) tillbringa hela nästa år i Finland, hemma i Tölö. Jag ska bo här, skaffa mig ett liv som varar längre än ett halvt år i taget, hitta hem.

Blonds have more fun!

2007-09-07T12:31:00.000+03:00

Beviset finns i bildmaterialet här, på sidorna 7-10.

A reason to live

2007-09-06T10:15:00.000+03:00

Jag visste ju att jag vaknade för ett skäl: Lukas Moodysson ska spela in film med Gael Garcia Bernal, the mexican hunk of all hunks, i Trollhättan, Sweden. Helt klart ett skäl för mig att droppa karriären, sälja huset och åma mig i bikini runt buskarna i Trollhättan. Ska bli groupie på heltid.

pre-flunssa

2007-09-06T10:04:00.000+03:00

Har haft förflunssa sen måndag, blir inte klok på varför jag inte kan få ordentlig snuva och ont i halsen. Sitter dagarna i ända med litet svullen och tjock hals, bihålor som tidvis är stockade, 36.9 i temperatur och ögon som är jobbiga. Kom igen, bring it on!

I natt vaknade jag och var säker på att jag aldrig skulle få se en morgon igen. Hade somnat, säkert på grund av snuva och kliande ögon, i en högst besynnerlig position på mage med armarna korsade under bröstet/halsen. Resultatet var både domnade armar, vilka jag är van vid för jag brukar sova på rygg med armarna uppslängda över huvudet, och en bortdomnad hals. Den bortdomnade halsen var ytterst obehaglig och det kändes på riktigt som om huvudet höll på att lossna från kroppen.

Som tur är så är de flesta dödsplågor som överrumplar en på nätterna borta på morgonen...

Paljon onnea vaan

2007-09-05T10:21:00.000+03:00

Selasin tuoreinta Suomen Kuvalehteä. Pysähdyin Merkkipäivät-palstalle:

Lasse Liemola
nuorisoidoli
70 vuotta
5.9.2007

Mikä asenne!! Valtaisat onnittelut Lasselle!

70 % on kai aika paljon

2007-09-04T15:20:00.000+03:00

70%

Mingle² - Dating Site

Via. Minkähän prosentin saisin tällä hetkellä Naamakirjasta? Jessus.

Syssy

2007-09-03T16:47:00.000+03:00

Ilma on kirpeä etenkin aamuisin. Viikonloppuna heräsin saaressa myrskyyn, puut valitti tuulessa ja isot vesipisarat ropisivat ikkunoihin ja peltikattoon. Harmaa meri marssitti vaahtopäiden armeijaa määrätietoisesti kohti kallioita. Laitettiin tuli takkaan ja varpaat tohveleihin ja kasattiin palapeliä niin, että selkä on edelleen jumissa.

Liekö syynä ollut myrskyisä herätys vai mikä, mutta saatoin olla hieman kiukkuinen, kun Kalsariosasto selosti aamiaispiirakan syömistäni parhaaseen formulatyyliin. Saatoin ehkä myös mielenosoituksellisesti jättää piirakan syömättä. Harmittaa vähän.

Meen takas Faceboo.. eikäku töihin.

Fiilismusa

2007-09-03T14:34:00.000+03:00

I värsta pre-flunssa-depressionen lyssnar jag på fantastiska fiilisljud: Här och här. Ibland är det så skönt att vara trött.

Kettutyttö

2007-08-31T14:57:00.000+03:00

På nyheterna står det att 2500 minkar släppt ut i guds fria natur i Kvevlax i natt. Jag har inte så mycket att säga om utsläppningen i sig, men har ända sedan barnsben tyckt att pälsfarmingen är onödig och borde förbjudas.

Hur som helst, det är rätt roligt att jämföra reaktionerna på denna akt av ekoterrorism: I Vasabladet (Hannas favorit!) är man upprörd, vill spärra in alla som rör sig i skumma bilar kring farmerna och hoppas att Steffi (Wallin, för er finskspråkiga) ska få ändan ur vagnen och uttala sig kraftfullt. På Helsingin sanomats diskussionsforum igen är rösterna långt fler som ser det onödiga och oetiska i pälsfarmningen, och temat "tanter i guldringar och päls" vs. "unga, upplysta ungdomar med hög moral" är mer klart.

Bäst tyckte jag dock om min mammas reaktion: "Det är väl någon från trakten som blivit trött på flugorna från farmen".

Olympisk update

2007-08-30T09:52:00.000+03:00

Rätt oväntat så har jag bestämt mig för att mitt nya intresse är nästa års olympiska spel. Jag tänker följa med rapporteringen om hur man i Kina förbereder sig och rapportera åt er här.

Rapporteringen börjar med att konstatera att Kina har bestämt sig för att det inte ska regna på tävlingarna. Man kommer att använda sig av raketer i olika former för att skingra molnen, och därmed se till att det inte regnar på olympiaden.

ÖÖööööö, miljöhänsyn?

Å andra sidan, om det här funkar tänker jag beställa samma service ovanför Bortre Tölö nästa juli-augusti.

It's a small world

2007-08-27T14:02:00.000+03:00

Olen hieman mustelmilla. Viikonloppuna suhattiin perjantaina saareen laittamaan paikkoja kuntoon, lauantaina serkun rippijuhliin, sieltä takas saareen rapukekkereihin ja eilen raesateessa kotiin. Mustelmat tuli siitä, että juuri kun olimme poistumasta ensimmäisistä juhlista toisiin, tuli paikalle yksi serkku, jolla oli huomiotaherättävän pyöreä vatsa. En oo ehtinyt nähdä koko kesänä, ja lisääntymisuutinen tuli aivan puun takaa. Sitä paitsi siellä on kuulemma kaksi! Tuli liikutuskyyneliä ja hässäkkää, kun suurin osa suvusta oli yhtä yllättyneitä. Samaan aikaan Kalsari (a.k.a Mies) kiskoo kädestä, että pakko mennä, tule nyt. Astuin ohi portaasta ja menin korkkareissani kuperkeikkaa mukkelis-makkelis. Nyt sinertää käsi ja polvi ja selkä.

Siinä keikahtaessa tipahti laukusta meikkipussi, jonka huomasin vasta autossa, kun yritin siistiä olemustani toisen osapuolen sukulaisia ajatellen. Onneksi sain lainapuuteria ja juhlat olivat hauskat ja akvaviittiset ja liikuttavan suomenruotsalaiset. Minut haastettiin vetäisemään viisu, ja ilahdutin kuulijoita dramaattisella esityksellä laulusta "On pieniä käärmeitä, helevetin pieniä käärmeitä. Kun ne pannaan sammaan pussiin, siellä ne saavat rauhassa - ja taas on pieniä käärmeitä." Menestys oli valtaisa.

Jopa niin, että Kalsarin veljen vaimo oli tänä aamuna töissä kertonut, että viikonlopun rapujuhlissa viehättävä (!) nuori nainen lauloi pienistä käärmeistä ja että mahtaako kukaan tietää moista laulua. Johon hänen viereisessä huoneessa istuva kollegansa totesi, että tunteepa toki ja mahtoiko muuten olla Hanna, joka sitä lauloi. Kyseinen kollega oli nimittäin tätini, jolle olin kertonut jutun sitä kadonnutta meikkipussia hakiessa!!! Maailma on joskus ihan uskomattoman pieni.

Kinablogg

2007-08-27T13:02:00.000+03:00

Litet samhällsfacism: Här är en blogg som följer Kina mot de Olympiska spelen.

Jag tycker i alla fall det är intressant.

Helgunder

2007-08-27T09:40:00.000+03:00

Fredag: Konstens natt och det är sjukt mycket människor som samlats framför riksdagshuset vid 7 för att se på Strange Fruits konstverk. Bussar och bilar fastnade i folkmassorna och chaffisarna tutade argt.

Alla utom en, som i stället slog av sin motor, öppnade sitt fönster och satte bussens dörrar på vid gavel. Sen gick han ut och viftade in barn till de lediga fönsterplatserna så att de skulle se bättre, och sist och slutligen lyftes en liten flicka upp som fick sitta i hans fönster och se på showen.

Lördag: Sen kväll och sista spåran mot stan. Den går inte ens hela vägen, utan bestämmer sig för att stanna vid Tölö hall. Folk bråkar och är arga och fulla, hur ska man nu komma till stan?

Alla utom tre, som sitter bredvid mig. Fulla, jovisst, men glada. De funderar länge på hur de ska ta sig till Kallio, och när jag säger att trean ännu går och de kan ta en trea andra vägen runt (det tar en stund, men till Berghäll kommer man nog) funderar de en stund och sluter sig till att detta är en bra plan. De säger tack (vilket förvånar mig) och efter att ha konfererat en stund bestämmer de sig även för att jag är värd deras sista ölflaska som tack. De erbjuder sig att öppna den åt mig också. :)

Söndag: Cyklar hem från stan på eftermiddagen. Nära mitt hus sliter en gammal tant med sina butikskassar, fulla med tung mat. Jag hinner tänka att det är för jävligt att ingen ens ser på henne, än mindre hjälper henne med väskorna och ska just börja svänga min velicoped för att se om jag kan vara till hjälp när två tonåringar med byxorna runt knäna och obestämbar decibelnivå i sina hörlurar dyker upp, stannar kvinnan, pratar en stund med henne och tar i varsin av hennes kassar och lugnt börjar följa henne bort.

Aaa, världen kommer att klara sig.

Welcome to the unreal world!

2007-08-24T14:46:00.000+03:00

Törmäsin nyt vasta Mari(nadi) Koon omiin lainasanoihin ja ennenkaikkea tähän, ja jotenkin suuresti huvitti ensimmäisen kommentin oletettavasti tahaton paradoksi: kaveri toivottaa Facebookiin juuri tutustuneen (tahtoo sanoa allekirjoittaneen) tervetulleeksi real worldiin. :)

Poistun verkosta (epä)todelliseen maailmaan, aionpa syödä muutaman ravun ja juhliskella erinäisiä asioita. Viikonloppuja siis!

Arbeten igen

2007-08-24T11:20:00.001+03:00

Hanna talar sanning igen angående arbetsmarknaden. Det är nästan skrämmande hur man lyckats separera arbetstagaren från människan utan protest från en sida eller den andra, och hur man också i rekryteringspolitiken använder sig av konstlade begrepp och bilder.

De flesta företag som söker arbetstagare med omöjliga kriterier är väl medvetna om att de inte kommer att hitta någon som fyllar alla kriterier - vilket i och för sig gör alla sökande ovärdiga respekt. Å andra sidan är de flesta arbetssökande också väl medvetna om att den bild av kommande arbetsuppgifter och arbetsplatsen generellt inte nödvändigtvis överensstämmer med vad som företaget verkligen har att erbjuda. Så är självfallet inte alltid fallet, men tillräckligt ofta för att man som arbetssökande tillåter sig att ibland tvivla.

Työnhakijan markkinat?

2007-08-23T12:55:00.000+03:00

Rekrytointi on vaikeutunut rajusti, kertoo Tekniikka ja Talous. Kaikkiin avoimiin työpaikkoihin ei tulekaan enää satamäärin hakemuksia.

Mahtaisiko syy olla siinä, että monesti firmojen kandidaateille asettamat kriteerit ovat täysin epärealistisia - just näitä sinulla on korkeakoulututkinto tai kaksi, kokemusta ulkomailta, 10 vuoden työkokemus (yleensä joltain spesifiltä alalta, jolla toimii Suomessa noin kaksi yritystä), osaat sujuvasti viittä kieltä, sinulla on vähintään seitsemän suosittelijaa, olet nuori ja nätti, olet mieluiten mies, mutta jos satut olemaan nainen, niin lapset on jo tehty, osaat käyttää kaikkia maailman tietokoneohjelmia, teet nurisematta ylitöitä palkatta ja olet kaikinpuolin sosiaalinen, joustava, fiksu ja filmaattinen kaikkien alojen asiantuntija. Hulluinta on, että ihmisten oletetaan osaavan kaikki valmiiksi työpaikkaa vaihtaessa - vaikka kuka tahansa normaalijärkinen oppii kyllä esim. useimmat tietokoneohjelmat alta aikayksikön. Nykyistä työpaikkaa hakiessani pomoni kiinnitti huomiota siihen, että en ollut ikinä kirjoittanut yhtään kokouspöytäkirjaa. Sepä vasta vaatiikiin paljon tekijältään, erityisesti jos sattuu muuten käytännössä kirjoittamaan ammatikseen.

Toisekseen useimmat työnantajat viis veisaavat niistä hakijoista, joita ei valita - hakemuksiin ei välttämättä reagoida millään tavalla eikä edes haastattelussa käyneitä informoida mitenkään siitä, että sori, mutta ei tällä kertaa. Tai sitten vastaus on tyyliltään sama, minkä opiskelukaverini kerran sai avoimeen hakemukseensa: "Valitettavasti, N.N., emme voi auttaa sinua." On monta firmaa, joihin en kuuna päivänä aio papereitani pistää, kun olen kuullut, miten ne kohtelevat työnhakijoitaan.

Harva viitsii edes hakea avoimia paikkoja, kun vaatimukset on määritelty liian tiukoiksi eikä rekrytoijalta irtoa edes kiitosta mielenkiinnosta. Tiukat työmarkkinat ovat saaneet monet firmat kuvittelemaan, että työnhakijoita voi kohdella hakijoita täysin välinpitämättömästi ja mielivaltaisesti. Moni päteväkään ihminen ei edes viitsi vastata avoimiin työpaikkailmoituksiin. Toivon mukaan asetelma muuttuu, ja firmoissa ihan aidosti joudutaan miettimään, miten saada työntekijöiden kiinnostus ja kunnioitus.

Aamen.

Still alive and kickin'

2007-08-22T13:10:00.000+03:00

Ei tainnu tulla maailmanloppu vielä. Ida oli thank god kerrankin väärässä. Muutenhan moinen on tietysti todella harvinaista.

Pää jumittaa. Nukuttaa. Tänään piti mennä Lintsille, mutta jos ei sään suhteen tapahdu ihmettä, niin tyytynemme kotisohvaan.

Sain puolittaisen työtarjouksen kevääksi. Ei mitään varmaa, mutta ken tietää. Vois olla hauskaakin, firma olis ainakin kiva. Paha vaan, jos ne tahtoo jonkun tiedotteita kirjoittelemaan. En ehkä jaksa enää koskaan kirjoittaa yhtään (etenkään tuote-)tiedotetta. Mikä saattaa tällä alalla olla pieni miinus.

Tahdon uusia käsilaukkuja. Isin kesälahjaksi hankkima ihanainen Guess kaipaa seuraa! Tahtoisin valkoisen pienen ja nätin sekä ruskean nahkaisen ison. Ainaski.

Joko mä kerroin siitä, kun tässä eräänä yönä heräsin siihen, että Kalsariosasto nauraa ääneen? Unenpöpperössä tiedustelin sitten, että mikä mahtaa olla niin hauskaa. Hekotuksen sekainen vastaus pääsi yllättämään: "Hehe, jag kastar köttbullar!"

Mitähän senkin alitajunnassa mahtaa tapahtua?!?

The end of the world as we know it

2007-08-22T10:31:00.000+03:00

Ute är mörkare än mitt i natten, och jag är säker på att det här är världens ände. Beckmörker, kanoner som dånar i horisonten och en känsla av vanmakt. (Eller så är det bara ett åskväder.)

Som tur är så har jag lärt mig att när syndafloden sköljer över oss så lönar det sig att befinna sig i en bubbelpool. Bubblorna som kommer är ju luft, och många bubbelpooler har egna luftbehållare. Så med litet tur och med munnen tätt till bubbelhålet så kan man andas pool-luft och ta sig igenom syndafloden för att se vad som kommer efteråt.

Bara som ett tips.

Siirrytäänkö kaikki kolmipäiväiseen viikonloppuun?

2007-08-20T16:14:00.000+03:00

Maanantai. Jokseenkin maanantaisa, joskin olin a. kerrankin hyvissä ajoin töissä ja b. tein melko paljon töitä. Ja lisäsin naamani Facebookiin! Ja Idasta tuli mun kaveri. Siellä Facebookissa siis. Mun pitää nyt jotenkin tutustua siihen ajan kanssa jossain vaiheessa. Teen asioita enkä oikein tajua mit-tään.

Olen tullut siihen tulokseen, että gee (ja minä) valmistuu, jos valmistuu. Taidetaan siirtää muuttoprojektia muutama kuukausi, on niin paljon kaikkea nyt. Jos vielä keväällä löytyis joku vakihomma, voisin liittyä asuntovelallisten sankkaan joukkoon ja ostaa itselleni edes vaatehuoneen.

Ida, ei hajuakaan kuinka ihminen tottuu tähän työntekoon taas. Oon nyt tehnyt loman jälkeen kaksi nelipäiväistä viikkoa, saa nähdä kuinka juuri alkanut ensimmäinen vitonen sujuu... Kolmepäiväiseen viikonloppuun olisi helppo tottua. Voisin tälläkin viikolla ripustaa näppiksen naulaan jo torstaina, mennä pelaamaan sulkapalloa ja siitä saareen saunaan ja syömään ja nukkumaan. Perjantaina tulis taas ystävät kylään, syötäisiin rapuja ja laulettaisiin. Lauantaina poltettaisiin kokkoa, nautittaisiin piknikistä rantakalliolla, koottaisiin palapelejä, pelattaisiin Scrabbleä, kulutettaisiin patterit kauko-ohjattavasta moottoriveneestä, uitaisiin, saunottaisiin ja illalla grillattaisiin maailman parhaita hamperilaisia. Sunnuntai maattaisiin laiturilla ja syötäisiin herkkusuklaata.

Aika paljon muuten sisältyi ruokaa tuohon listaukseen. :)

himmel och pannkaka

2007-08-20T11:08:00.000+03:00

Ah, himlen håller på att falla ner över mitt huvud:

- jag började jobba idag igen, hur gör man?
- art goes kapakka är i full gång, men varför så sena konserter?
- juhlaviikot kör för full fräs, men varför är alla biljetter slut?
- ute skiner solen, men varför är det så kallt?

sjuk

2007-08-17T11:29:00.001+03:00

Jag mår illa. Får alltid tydligen en släng av sommarspysjukan när den kommer till Finland. Nå, det går nog om det här också.

Och Hanna, du är så duktig om du faktiskt orkar ta itu med den där gradun nu. Jobbet finns nog kvar efter julen också. Lika bra att ha någonting att se fram emot..

Facebook tycker jag mest är jobbigt. Allting som kräver aktivitet är litet jobbigt nujust. Ska läsa bok och må bra nu.

Miksei voi saada kaikkea heti nyt?

2007-08-16T11:14:00.000+03:00

Puhelin soi aamulla, ja siellä olis ollut mahdollisesti tarjolla uusi työpaikka. Firma olis ollut iso ja kansainvälinen, iso plussa tän konttorin jälkeen. Mutta purin hammasta ja sanoin, että vuodenvaihteen jälkeen voi palata näissä asioissa, aion tehdä sen #¤&%&5!!:n geen syksyllä enkä voi vaihtaa paikkaa nyt. Keväällä voin sitten katkeroitua, kun ei mitään kiinnostavaa löydykään.

Sähköpostiin tippuu viestejä Facebookista. Oon pihalla. Ihmiset kirjoittelee mun seinään (?). En oo tahallani tylysti hiljaa ja vastaamatta, en vaan oo jaksanutehtinytviitsinyt vielä tutustua tähän.

Jei! Lounasaika! Sitten enää muutama tunti, ja huomenna VAPAAPÄIVÄ! (Täytyy pitää ylityöt pois ennen puoliaikaisuuden alkua.) Töiden jälkeen pelataan sulkapalloa ja illalla suunnataan saareen. Toivon, että saan hetken rauhaa ajatuksilta myös.

Sommar

2007-08-11T11:02:00.000+03:00

Det är sommarlördag och det ösregnar. Kom att tänka på att det nog varit väldigt tyst på blogg-fronten, så vad passar då bättre än att skriva litet.

Hanna har rest och gjort östeuropa osäkert. Jag har också rest, men mest har jag gjort sydösterbotten osäkert. Längsta resan på min semester hittills gick med tåg från Helsingfors till Vasa, och från Vasa med bil till Taklax (-har ni fått någon fisk? - nä! -har ni kollat på taket? hahaha). Taklax blev osäkert med mig och två andra halvvuxna, samt hunden och Benkku, en liten pojke på snart 5 månader. Mysigt.

På min semester har jag också blivit vuxen. Nu äger jag min lägenhet helt och fullt och mitt banklån är större än någonsin förr. Känns faktiskt mycket bättre att vara en barnslig vuxen än ett vuxet barn.

I morgon åker jag tillbaka till Helsingfors, på måndag ska jag ta itu med skatteverket, disponenter och magistraten. Sen Sviiden, sen kräftskiva, sen landet igen och sen jobb. En bra plan.

TGIF

2007-08-10T09:45:00.000+03:00

Aamulla oli sellainen olo, että tässä päivässä on jotain kivaa, en vaan heti muistanu, että mitä. Kahvin jälkeen selkeni: perjantai! Sehän se.

En voi sanoa, että työ erityisesti houkuttelisi, mutta paremmilla fiiliksillä jo. Kai tän kestää. Kummasti motivoi, kun vilkaisee Visa-laskua lomareissaamisen jäljiltä. Mutta eipä menny hukkaan ne rahat. Matkaan mahtui niin paljon riemua, skumppaa ja eri tavoin taitettuja kilometrejä, että kyllä näillä hetken taas pärjää. Kiitos vielä erinomaiselle matkaseuralle!

Reitti oli Helsinki - Krakova - Budapest - Bratislava - Wien - Helsinki. Eka ja vika väli lennettiin, toka matkustettiin yöjunalla (missä oli teinireilaajineen ja öisine passintarkastuksineen mulle aivan tarpeeksi reppureissaamisfiilistä seuraavaksi viideksi vuodeksi) ja kolmas ja neljäs mentiin laivalla pitkin Tonavaa. Päivittäin taaperrettiin ympäriinsä tuntitolkulla, mikä oli ihan hieno asia ottaen huomioon sen herkkumäärän, jonka ihminen onnistuu moisella reissulla tuhoamaan.

Muutamia huomioita:
- Krakovan lentokentältä ei pääse pois. Bussi ja juna kulkevat kerran tunnissa - yhtä aikaa!
- Krakovan historiaan kuuluu Prince Crack. Sille ei kuulu nauraa. Krakovassa on myös taidegalleria nimeltä F. Art. Sillekään ei kuulu nauraa.
- Budapest on hieno, mutta siellä kyllä tuli oikeastaan ensimmäistä kertaa ikinä missään todella vahvasti sellainen fiilis, että turisteja vedätetään aivan surutta.
- Euro on erinomainen asia! Nimim. Kuudessa päivässä kolme valuuttaa, joiden kurssi euroon nähden oli täysin eri
- Silti saksalaiset turistit, jotka vaativat joka paikassa saada maksaa oiroilla, ovat väärässä JA ärsyttäviä. Ainoat reissulla tapaamani asialliset saksalaiset kertoivat jonkun aikaa juteltuamme työskentelevänsä "elokuva-alalla". Eikä se ollut edes vitsi.
- Slovakialaiset kokit lopettaa hommat klo 22, jonka jälkeen on vaikeaa löytää ruokaa (kiitos vinkistä äidille!). Mutta onneksi sieltä saa erinomaisia mojitoja.
- Shoppailu ei onnistu Bratislavassa lauantaina klo 13 jälkeen eikä Wienissä sunnuntaisin. Lentokentältä voi tosin tehdä yllättäen myös ihan onnistuneita paniikkituliaisostoksia.

Harmittaa, kun syksyllä voi olla hieman niukasti varaa mihinkään reissailuun - liksakin kun tippuu puoleen työajan mukana (how unfair!). Täytyy varmaan kevääksi suunnitella jotain. Olis ihan hauskaa mennä johonkin lämpimään, edellisestä ei-kaupunki-lomasta on kymmenen vuotta!

Yrgh.

2007-08-07T16:13:00.000+03:00

Eka työpäivä. Ahistaa. Kiristää. Ärsyttää. Näistä täällä roikkuvista ihmisistä kiinnosti nähdä tasan yhtä ja paria siedän. Kolmesta nousi näppylöitä samalla sekunnilla, kun pääsin nauttimaan heidän säkenöivästä älystään ja äärimmäisen kiinnostavista jutuistaan.

Tähän ei taida auttaa kun rekrypalsta.

Vaikka todellisuudessa on pakko kärvistellä täällä vielä syksy, onneks sentään vaan puoliaikaisesti. Jos niitä opintoja. Yök.

Meen ulos ja leikin, että en oo ollut täällä tänään. Ja että huomista ei oo.

Alive

2007-07-18T13:09:00.001+03:00

Vi lever. Men är lediga. Nästan i alla fall.

LOMA

2007-07-06T09:28:00.001+03:00

...se on ihan muutaman tunnin päästä! Jei! Loma = tällä kertaa aínakin Kuopio-Inkoo-Krakova-Budapest-Bratislava-Wien.

Uu jeah! Peukut teille muille, jotka vapaudutte kans! Ja jaksuhalisäälikyyneleet teille, jotka raadatte!

Piis and lööv

2007-07-05T09:53:00.000+03:00

Nu känns det mycket bättre, att skattmasen inte förstår mig gör ingenting, för det är sommar.

Idag ska jag tyvärr arbeta, men sen väntar en eftermiddag och kväll fyllda med roligheter. Skönt. Och veckoslutet är ännu helt öppet: kanske blir det ruisrock, kanske åbo bara sådär annars eller möjligen kanske en hemmahelg i Helsingfors? Skönt att inte behöva bestämma sig.

Nästa vecka igen är det ruljans. Mitt lilla hem invaderas av indipellar från Göteborg, och jag själv ska upp till nordligare breddgrader för ett bröllop. Klänning, skor, hatt och väska saknas ännu och koordineringen av det hela verkar smått kaosartad - som tur är så är det en hel vecka tills man måste fundera på det.

V****un verottaja

2007-07-04T20:20:00.000+03:00

Daaaaaaaah. Om jag frågar Hanna vad 4-2 är så svarar hon 2. Om jag frågar Jenni samma sak, så är svaret samma. Men inte hos THE LORDS OF THE UNDERGROUND, skatteverket. Har fått tuuuuuusen olika svar på samma fråga och slutligen säger de alla de samma: betala 500 euro i palkkio till en välittäjä och 240 euro åt oss för ett förhandsavgörande så ordnar det nog sig.

VARFÖR SATAN SKU JAG BETALA 1000 EURO EXTRA BARA FÖR ATT FÅ REDA PÅ ATT JAG SKA BETALA SKATT? OCH VARFÖR SKU JAG FRIVILLIGT BETALA EN MASSA SKATTER SOM JAG KAN SLIPPA BETALA OM MAN KÖPER OCH SÄLJER PÅ LITET ANNAT SÄTT.

Svängande aktiemarknader är ingenting i jämförelse med de pengar man kan förlora hos skatteverket om man gör som de säger. Och det som stör mig mest av allt är deras attityd att alla alltid försöker huija dem. När jag ringde dit och frågade hur jag sku göra för att saker och ting skulle gå rätt till, och jag gav dem ett förslag så var svaret alltid: Vaikuttaa vähän siltä, että yrität kiertää veroja. Siitä seuraa sakkoja.

Satans ankor. Om jag försöker kringgå skatt ringer jag väl inte åt er och frågar råd? Och det är väl bara naturligt att man försöker ställa det så att man behöver betala så litet i skatt som möjligt - att kringgå skatt och att skatteplanera är två rätt olika saker.

Ett gult rum, ett baseball-trä och skatteverkets emblem framför mig på ett bord är vad som skulle behövas nu.

Rikas rakas köyhä varas

2007-07-04T15:12:00.000+03:00

Kertokaa nyt joku jotain kivaa, kun aika ei etene täälä konttuurissa.

Minulla on hyttysenpurema öö.. hyvin ylhäällä reiden takaosassa ja se kutiaa. Syön lakua. Haaveilen uudesta asunnosta, ja samalla mietin, voisinko elää sen kanssa, että mies ostaa järkyttävän kalliin asunnon ja minä asustelen siellä ja ostan sitten itse pienemmän sijoituskämpän, jahka on vakiduuni ja muuta semmosta. En tiiä, en haluaisi asua toisen siivellä. Mutta ei siinäkään oo mitään järkeä, että ostetaan semmoinen, mihin mulla olis tällä hetkellä varaa, kun toisella sattuu olemaan aika lailla eri tilanne. Ja sitten pohdin, olenko kiittämätön, kun narisen siitä, että joudun ehkä muuttamaan unelmieni asuntoon?

Blaah, miksei se gradu vaan vois olla valmis jo?

Keisarin uudet vaatteet

2007-07-02T09:47:00.000+03:00

Enää viis päivää töitä ennen lomaa. Nyt jo hieman chillaillaan, pomo on poissa ja melkein kaikki muut. Aamulla ei tartte kiirehtiä, kunhan valuu omaan tahtiin töihin. Ehtii jopa meikata kotona.

Mistä tulikin mieleeni: samaan toimistotaloon on muuttanut yhden rättifirman konttori. Respassa törmää neitokaisiin, joilla on joka päivä uusi kampaus ja viimeisimmän muodin mukaiset vaatteet. (Kauheeta kun kuulostan tädiltä.) Vielä viitisen vuotta sitten en olis osannut lähteä mihinkään ilman meikkiä, nyt laahustan aika monina aamuina konttorille täysin au naturel. Ehkä sitten lounasaikaan yritän piirtää silmiä, jos pitää mennä ihmisten ilmoille, tai sitten jos pitää tavata joku. Ja yhä useammin päivän asu valikoituu mukavuusasteen eikä tyylikkyyden perusteella. Siis herregud mä kuljen nykyisin tennareissa ihan tavallisena päivänä! Ja mun jalkoja alkaa särkeä korkkareissa! Mun, joka ennen viipotin vaivatta aamusta melkein seuraavaan aamuun vähintään kymmenen sentin koroilla! Huutomerkki!

Kostoksi tuhlasin pienen omaisuuden verkkokaupoissa, ja oottelen nyt vain, milloin korkkarit, helmat ja muut ihanuudet (tarkemmin ottaen 2 korkkarit, yhdet ballerinat, mekko, hame, kolme paitaa/tunikaa, hattu, bikinit sekä 3 settiä vaaleanpunaisia alusvaatteita) saapuu. Toivottavasti ennen perjantaita, koska silloin kutsuu iloinen Itä-Suomi. Ja alkaa se kaivattu loma!

(Okei, saatoin kyllä vahingossa käydä myös oikeissa kaupoissa ja tuhlata hieman sinnekin.)

Tre träffar

2007-07-01T21:14:00.000+03:00

Idag kan man säga att jag har haft tre träffar:

Först en spontanträff, men glass och cyklar. P och jag har varit kompisar länge och hon är en av de som alltid förstår allting så mycket bättre än vad man tror, och vad hon tror själv kanske. Hon är också den enda jag känner som sparar till sommarstuga innan hon börjar bostadsspara, och det är så skönt med någon som vågar vara litet annorlunda både i stort och smått. Kanske det har att göra med ens forna, men P kan ta vara på sig själv och gör det också även om det gör att andra inte riktigt fattar vad hon sysslar med. Befriande!

Sen en planerad träff, en riktig date. Jag försökte hålla mig för skratt mest helatiden och försökte undvika att konstant påpeka det smått humoristiska med att vi var på träffis i botaniska trädgården för att titta på ovanliga och vackra blommor, medan Tuska-festivalen brölade värsta "dubblabaspedaler"-oljudet i bakgrunden. Det hade alltså potential för att bli riktigt bra, men blev nog bara halvbra.

Sen en spontanträff igen på en filt i parken med havrelakrits i väskan. M är också en av mina gamla kompisar och den enda jag känner som säger "Se, en skäggdopping" och faktiskt menar det, eller oförutsett börjar sjunga "Fyra bugg och en coca-cola, spela freestyle med fräck musik...."

Defeat

2007-06-27T21:02:00.000+03:00

Idag fick jag erkänna för mig själv att boken som jag skrutit åt alla att jag läser, Martin Merediths The State of Africa, har legat oöppnad på mitt bord i över ett år. Nu får jag lov att läsa om de första trettio sidorna som jag förra sommaren lyckades ta mig igenom. I år ska det dock lyckas, jag lovar!